Som att drunkna varje dag

Precis så tror jag att det känns

precis så

Som att kastas i vattnet

utsättas för det

om och om igen

Och ingen räddar

trots att alla hör

trots att alla ser

tittar på

för att

det är sagt så

bestämt så

De som kastas i

förväntas flyta

Lika för alla.

Så flyta åtminstone

det måste faktiskt alla

och under tiden förväntas eleven

leverera

prestera

lära sig simma

utan att kunna

utan att veta hur man gör

livrädd

utan livräddare

trots att det finns andra sätt

trots att de finns många som vet

vet vad som som fungerar

för de som annars drunknar

Drunkna i skolan

Precis så tror jag att det känns

att fäkta för sitt liv

dag in

dag ut

varje dag

utan att få den hjälp man behöver

Drunkna varje dag

så tror jag att det känns

när man kastas in

i klassrummet

anpassat för andra

anpassat för de

simkunniga

de som är som

de flesta

Så tror jag att det känns

att kastas i

knuffas över kanten

rädd

utan att kunna simma

Inkludering till varje pris

men det blir exkludering

och kredit

som aldrig går att betala tillbaka

om anpassningarna uteblir

Ett mynt

Två sidor

Ett mynt

som avgör

för

långt många fler

än två sidor

Och ett mynt flyter ingen på

inte ens om varje öre räknas

Att överleva

kräver mer än så

Skoldagen

kräver mer än så

Kraven blir obegripliga

Kraven blir tillslut bara svek

Och övergrepp

Så känns det nog för de

som tvingats

drunkna

Så känns det nog för dem

som utsätts

inkludering till varje pris

Som

att de drunknar varje dag

Introduktion till nyanställda, del 2

Vi behöver prata om

ensamhet

och om allvar

En vardag för många placerade barn.

Här kommer du att möta

ensamma barn

allvarliga barn

som inte skrattar lika ofta som de borde

som vi behöver hjälpa med det

varje dag

Barn som inte är ensamma,

i ordets rätta bemärkelse,

men som sällan har en nära

vän

Som trots att de inte är ensamma

här hos oss

känner sig väldigt ensamma

Barn som känner sig ensamma

av många olika skäl

På många olika plan

Alla möter dessa barn

i något sammanhang

men inte alla ser dem

många missar dem

glömmer bort dem

eller slår bort tanken på

hur illa det kan vara

för de ensamma barnen

Här vet vi att vi möter dem

vi gör det

dagligen

Du kommer att göra det

Så inga ursäkter finns egentligen

du måste se dem.

Få orkar se dem

Men det måste du.

Få orkar med att se

för att det är tungt

troligen för att det inte är så det borde

vara

Få orkar ta till sig

för att det skvallrar om orättvisor

det skvallrar om att alla

sannerligen

inte har det ok

Långt ifrån ok

Men här måste du ta till dig det

Skapa förändring

Göra något.

En skillnad.

Min roll är att hjälpa dig med det

jag väljer att göra det

genom att vara här

nära barnen

nära dig

Jag väljer att göra det genom

mina ord

och ständiga påminnelser

Det får du stå ut med.

Tror du att du fixar det?

Jag kommer stötta till ett sätt att orka

varje dag

att välja

varje dag

och vilja

Hitta en ork

som räcker

över tid

Det handlar om en slags kondition

en färskvara

en uthållighet som kräver underhåll

och en människosyn som ger rätt energi

Empati som bränsle

Jag är ganska hård.

Hård när det behövs.

Mot dig

Mot alla som vill arbeta här.

Mot mig själv.

Barnens perspektiv alltid

i första hand

Dina egna känslor är viktiga

de kommer att utmanas en del

känslor väcks

ibland en riktig utmaning

men de litar jag på att du står ut med

de litar jag på att vi alla har en plan för att

stå ut med.

Vi hjälps åt med det.

Ensamhet och allvar.

Det finns ett allvar i ansiktsdragen

hos de ensamma barnen

Drag som vittnar om för mycket allvar

För lite skratt och glädje

Ibland måste glädjen lockas fram

för att allvaret sedan skall synas

så det gör vi

vi lockar fram glädjen

använder humor

lättsamhet

Då förblir vi inte blinda

då ser vi allt

allt som barnet inte själv har valt

men som finns där ändå

Inte ett självvalt allvar.

En inte självvald ensamhet.

Det finns en ensamhet i att inte känna sig

som andra

En ensamhet i att inte lyckas lika bra

som andra.

Att undra vad det är för fel på en själv.

Att känna sig fel.

Att tvingats förstå det

gång på gång

Blivit påmind om det

när man glömt bort det

om man lyckas glömma

konsekvenser som delats ut

avdrag

indrag

träning och åter träning

för att bli någon

för att bli en bra vuxen

fokus på vad en vuxen behöver kunna

träna på mycket av det

pressas hårt

så hårt att det blir kaos

om och om igen

Så jobbar vi inte här

vi undviker

att pressa till kaos

vi delar inte ut konsekvenser

skäller inte

Suckar inte

fokuserar inte på det som inte fungerar

Vi påminner inte om det som inte fungerar

det är att stjälpa

om barnet lyckas glömma

det grå

det tunga

en stund

blir en påminnelse om det

som ett slag

mot någon som ligger ner

någon som ger upp

om och om igen

så vi undviker det

såklart!

vi vill hjälpa

så vi undviker påminnelser

som inte hjälper

och som inte fungerar

påminnelsen om att vara en utmaning

är nog värst

så känns det nog för barnen

tror du inte det?

Jag tror det.

Och jag tror att vår uppgift är att

tillsammans se till att inget barn känner

sig som utmaningen

Inte känner sig för svår.

Bli pekad på

med hela handen

sparkad på

inte ens som en markering i luften

det känns ändå..

Tungt

Tyngst för barnen att bära

En väldigt ensam börda

Så vi tillrättavisar inte utifrån makt

säger inte åt barnen att de kan bättre

om de bara vill

Det finns andra sätt

att vara en trygg vuxen

att guida

det finns andra sätt

att vara förutsägbar

och tydlig

trygg

Ensamhet och allvar

Hos barn

Är inte ett självvalt allvar.

Inte en självvald ensamhet

Det finns en orsak

Vår roll är avgörande viktig

just i att se orsaken

förstå barnens perspektiv

Om vi har fel bemötande riskerar vi öka

känslan av ensamhet

Om vi har fel bemötande riskerar vi att

bidra till att bibehålla allvaret

Då riskerar vi att göra vardag

av grå ensamhet och grått allvar

En grå vardag med strama ansiktsdrag

hos barnen

och hos oss som finns runtomkring

Så vi undviker det

Vi vill inte skada

Inte tynga ner

Inte mer skit nu

Vi försöker ha kul

Lättsamt

Dessa barn har hört hur fel de är

Från andra

från sig själva

Att de borde skärpa sig

Försöka mer

Ensamhet och allvar

insikter som måste få drabba

oss professionella

Som måste få kännas

Det är helt ok att känna!

Annars fortsätter vi att blunda

Titta bort

Jag bestämde mig för att inte värja mig

Det är många, många år sedan nu

Bestämde mig för att…

Inte stänga av

inte bli hårdhudad

trots att det troligen skonat mig

för visst gör det ont att se

ännu ondare att känna in

Men det går att hitta kraft i det

Inte vända bort blicken

Inte gömma mig bakom bortförklaringar

Skylla på omständigheter

Skylla på eventuella diagnoser

Skylla på eventuella brister hos barnets

föräldrar

Jag bestämde mig för att förstå orsaken

förstå

inte använda som ett skydd

inte använda orsaken för att göra min blick

grumlig

min blick oklar

Se klart

Barn är barn

Inte söka enkla

förklaringar

bortom mitt ansvar

där ansvaret kommer långt bort från mig

Bristande föräldraförmåga?

Det perspektivet spelar roll.

Viktigt att känna till.

Men det är inte de svaren vi letar efter här.

Lathet?

Ja kanske är hen lite lat?

Vem är inte lat ibland?

Helt ärligt.

Jag är definitivt lat stundtals.

Hur har du det med det?

Kanske är barnet bara bekväm av sig?

Tack och lov för rätten att vara bekväm

Så tänker jag!

Hur tänker du tänker jag säger så?

Kan du förhålla dig till det?

Obekväm?

Varför skulle barnet vilja vara det?

Om vi tror att det är så det är…

Då får vi ta reda på varför

Det finns alltid en orsak.

Så vill jag att du tänker när du arbetar här.

Kan du ställa upp på dig?

Många barn, som du möter här, har fått

uppleva hårt mot hårt

Troligen för att omgivningen misstolkat dem

och misstolkat värdet i att känna för

barnen

Barnperspektivet.

Jag valde att värja mig

från det som trycker undan min empati

Använda det jag vet

för att komma närmre

Göra mer för barnen

Umgås med dem

Ha kul

Och inte låta mig själv bli lurad av

lättnader

Lättnaden i att inte ta ansvar

Lägga ansvaret på andra

Inte skydda mig

Inte underlätta för mig själv

Inte konstatera att ”jag ju inte kan rädda

världen”

Det är självklart att jag inte kan.

Inte ensam.

Men jag bestämde mig för att göra det lilla

som faktiskt går att förändra ensam

en liten skillnad

Rädda små stunder

varje dag

Jag bestämde mig för att välta omkull

försvaret när det ville försvara mig

Stå ut med att det stundtals gör rejält ont att se

ensamheten och allvaret

Se

Känna

Och vara en människa

Hela paletten

Alla färger

Inte bara grått

Inte bara svart och vitt

Mest av allt det

Och allt det där andra

professionella

Ingenting annat är aktuellt här

Men att titta på barn utan att se dem

utan att känna

Det har jag aldrig kunnat

Det kan jag fortfarande inte

Och vill inte träna mig på att kunna

Jag har bestämt mig för att vara

någon som mjukar upp det strama allvaret

Någon som gör ensamheten mindre ensam

Som säger ”Du, jag vill väldigt gärna veta hur du har det?”

”Jag vill så gärna höra dig berätta, så

berätta…”

Använda färger i vardagen.

Lekfullt lyssna

Inte så allvarligt

men på allvar

Jag vill säga;

”Jag gillar att lyssna på ditt intresse”

Lyssna och på riktigt inse att jag kan inte alls så mycket som jag tror

Säga det

”Du imponerar med din kunskap!”

Häpna.

Bestämt mig för att sträva efter att

lyssna på riktigt

Och aldrig glömma kraften i bekräftelsen

när det syns att jag gör så

”Jag har tänkt på det där du sa…, jag

kommer ihåg att du berättade …”

En ung person sa till mig, alldeles nyligen

”- Tack för ett gött tjöt”

” – Kan vi göra om det snart igen?”

sa så till mig för att det troligen betydde

mycket

en skillnad

en liten

men en skillnad

en ung person

med allt för mycket

ensamhet

och allvar i sitt liv

Ett tack..

och jag hade bara varit

bara varit

det jag planerat att vara

varit vårt arbetssätt

relation och empati

engagemang och tillit

vi har en tanke med att arbeta så

en väldigt stressad person

tappar kontrollen

om jag tappar min

en väldigt stressad person

behöver mitt lugn

för att vara lugn

En väldigt stressad person

behöver mitt intresse

för att få tillgång till sig själv

den hen är

Det gör så gott

Det gör så stor skillnad

Där har du min drivkraft

Att vara närvarande.

Och lyssna

Skratta

Häpna

Hissna

Och inse att det finns så mycket att

intressera sig för

Fascineras av.

Det vill jag ge till dig

som ett verktyg

att använda i det dagliga arbetet

Se det som en förmån

att få bli bra på det

Här får du alltså

skratta

lyssna

stanna upp i det

stanna upp i

återhämtande närvaro

för barnet

Det blir en form av förmån för dig

Utvecklande

Tro mig.

Om så bara för en stund

den stunden är värd guld

den stunden kan vara den som

avgör

Lyssna

Skapa kontakt

riktig kontakt

med hjälp att det som engagerar

Kräv inte relation

via saker som gör ont

Det går att intressera sig för i princip allt

det finns de mest märkliga intressen

mycket nytt

sånt som jag aldrig skulle prata om

om jag inte bestämt för att göra det

och det har jag bestämt mig för gilla

Du behöver göra det du med.

Hitta den vägen att visa att

”Du betyder!”

återkoppla gärna i intresset

gör gärna eftersökningar

små, små räcker

var en del i den tillflykten

Trygg nog.

Vara trygg nog att göra det till en naturlig

del av vardagen

intresset

parallellt med allt det där andra

stöttar vi

i det som vi vuxna måste stötta i

måsten

vardagen

För att barn är barn

Och uppväxt har det bara en

Precis som jag haft

Precis som du haft

Säga ”Jag blir glad av att se dig”

Genom att se

Genom att intresserat se

Bredda dina egna perspektiv.

Det behöver du också vara beredd på.

Är du redo för det?

Kan du tänka dig det?

Ytterligare en drivkraft

Att få bredda perspektiven

Vi som arbetar här drivs av den motorn inom oss

Gillar just det

Säga ”Hej”

Och le.

‘”Idag gör vi till en bra dag”

”Idag blandar vi färger du gillar”

Jag har stort ansvar för det.

Trygg nog att erkänna det.

Säga ”Sov så gott!”

Och mena det.

Jag skall fortsätta göra vad jag kan

Varje dag

Jag tror inte att jag kan rädda världen

men jag vet att jag kan förändra värden

Och höja värdet hos de jag möter

De ensamma

De placerade barnen

Är du med?

Det är vi som är de konstiga – det är du som är normal

Till många du

Du som aldrig får bli ”de där” eller ”såna som de …”

Du som jag mött

Du som jag möter

Dig som jag väljer att gå till mitt arbete för

att möta.

För att stötta.

Genuina människor.

Du som inte dömer ut

Du som är här och nu

Som tittar på mig och ser det jag känner

Som jag inte kan lura

Som ingen kan lura

Som inte heller själv kan lura någon.

Du!

Ni!

Som saknar fördomar

men som utsätts för fördomar

skrämmande ofta

Du som inte valt att behöva välja personal

Du som bara är

Känner

Längtar

Tänker

Vill

Och ändå skapar så stora problem

väldigt, väldigt ofta

Som är en utmaning

i vår professionella värld

saker som du gör

saker som du vill..

Som tex att du vill välja personal

Det blir ofta ett problem

Det drar igång funderingar

hos oss

Värderingar

hos oss

Om dig.

Du, som helst av allt velat leva ditt liv utan

att ställas inför valet att behöva välja

personal

Precis som jag.

Precis som alla.

Du vill bara leva som andra.

Du vill, såklart, vara självständig i

det mesta

Vara som de flesta

Klara sig

Kunna planera dagen

hålla planen

Hitta riktningen

Navigera

Lösa saker som plötsligt sker

Klara förändringar

Vara flexibel

Känna tiden

Vara lagom bra

Lagom

Vara lagom förberedd

Lagom , eftersom det inte får bli så

välplanerat att det blir en stress i sig

Lite spontan och crazy vill de flesta vara

Lagom , eftersom energin då räcker till att

både planera, organisera OCH till själva

livet.

Då får man ihop det

Livspusslet.

Vardagen

Precis detsamma gäller ju vardagen

Att ha energi kvar

Inte krascha varje dag.

Ingen vill ju det.

Så om din vardag blir lättare med några,

om några stöttar dig extra bra,

för vem är då ditt val av personal

egentligen ett problem?

Att välja lyxhjälp är ju ok

i ett liv likt andras

att välja putshjälp är ju ok

i ett liv likt andras

Om man väljer hjälp trots att man kan om man vill

behövs inte tacksamhet

Om man väljer för att man är beroende

av stödet

är det otacksamt att välja och

välja bort.

Om man vill själv men inte kan

själv.

Då är det otacksamt att inte vara tacksam.

Säger vem?

För vem ställer det till problem när ett ja

blir ett nej?

För dig eller för mig?

Det är många som är konstiga

men du, Du är normal ”

Navigering i en ding ding värld

Det finns människor som kämpar för att navigera

minut för minut

varje dag

Som upplever världen ding ding

Märklig

Svår att förstå

Luddig

Rörig

Och väldigt, väldigt otrygg

Så känns det nog när man inte ser tydligt vilken riktning man skall välja

När alla val känns lika rätt

När alla val känns lika fel

Så känns det nog när man vill välja rätt

Men så väljer man fel ändå

Så känns det nog för de som hela livet tycks ha rört till det för sig

För de som trasslat till det

De som, i det dolda, knutit näven i fickan

och försökt

Litat på känslan

Impulsen

Inte valt fel.

Inte gjort fel medvetet.

Fallit offer för.

Svikit

Och blivit besviken

Som valt väg hundratals gånger men navigerat fel ändå.

Ding ding

Så känns världen då

Obegriplig

Så känns det nog för de som valt det man borde välja

För att man ingenting hellre vill

men ändå hamnar vilse

Som valt men ändå inte kommer

fram dit de önskar

Som inte förstår varför just de själv inte lyckas

När alla andra lyckas så lätt

Som dagligen behöver detaljerade,tydliga svar på;

Hur tar jag mig dit jag valt att gå?

Hur stannar jag där jag vill vara?

Hur väntar jag?

Hur blir jag kvar på den plats jag borde vara på när impulsen lockar mig vidare?

Hur hanterar jag hinder längs med vägen?

Hur undviker jag att hinder dyker upp?

Det finns människor som ser ut att kunna navigera.

Som ser ut att vara stora nog..

Som borde ha lärt sig

Men som inte kan!

Som har lärt sig hundratals gånger

men som lärt sig på hundratals olika sätt

Autism

Adhd

Kognitiv funktionsnedsättning syns inte på

utsidan.

Det syns inte på utsidan att varje situation

snabbt kan bli som ny på insidan

Att det faktiskt upplevs så

Att små detaljer kan förändra hela

mönstret

Att små, små ord skapar stormar av

känslor

Och det är så svårt att förstå

om man själv inte har det så

Att de enkla är så svårt

Det är svårt att förstå.

Att detaljer behöver bilda en helhet

för att bli begriplig

funderar de flesta aldrig på

de tar de flesta för givet

Något så lekande lätt

Detaljer – helheter

Orsak – verkan

Konsekvenser av

konsekvenser

Det finns människor som misslyckats se mönster mer än de lyckats se dem

De finns människor som misslyckas med att föreställa sig framtida konsekvenserna trots att de fått konsekvenser

Ofta.

Inte för att de jävlas

Inte för att de är ouppfostrade

Utan för att vardagens mönster skapat oro

förändrats från dag till dag

Navigeringen kollapsar då

Som just därför misslyckas med mycket i sin vardag

Varje dag

Som aldrig ser hela bilden av en vardag.

Inte för att de är lata.

De finns människor som springer för livet

Supersnabba

Springer för att känna sig fria

men som aldrig någonsin blir fria från det de springer ifrån

Det finns människor som blir överraskade över orsak – verkan

Som inte såg verkan komma alls

Det kan vara svårt att förstå för de som inte lever så

Som inte har det så

Men man blir inte bra på saker man inte klarar

Man kan inte se det som inte syns

om man inte vet vad man letar efter

Eller hur det skall se ut

Något extra krävs då

Det är faktiskt så.

Och vi alla tränar och har tränat

hela livet

Tro mig

Det har vi

Och vi generaliserar

Kategoriserar

Kalkylerar

Och lär av misstag

Lekande lätt

Och så finns det människor som bedöms behöva särskilt stöd för att kunna leva så

Stöd i att leva sitt liv utan att misslyckas med det mesta

Som bedöms ha rätt till stöd för att navigera rätt

den extra rätten, stödet och den service som krävs för att kunna leva som andra

Om nu leva som andra är att leva rätt

Låt oss utgå från att det är så det är tänkt

Leva som andra

Göra rätt ofta

Att det bara ibland får bli fel.

Men alla lever ju inte som varandra?

Nu börjar det bli rörigt..

I know

Men så är det.

Och det som är svårt att förstå är ofta det som hamnar långt ifrån det välkända

Och det som är svårt att förstå är ofta svårt att förhålla sig till

Det som är svårt att förstå skrämmer ofta

Och just i det är vi alla lika

Där liknar vi alla varandra

I skärningspunkten av det som är obekant och det som är välbekant

Där är vi alla lika

Lika lättskrämda

Är texten flummig?

Låter jag ding ding

Är jag en hippie?

Kanske.

Varför inte.

Gärna det.

Att inte vara dömd till ett liv bortom frihet innebär rätten till friheten att vara den man är.

Att inte vara bortom frihet

Är att inte vara berövad den.

Svart och vitt

Konkretare än så kan jag inte bli

Det kanske vore enklare då

Men paletten av färger går att blanda i oändlighet

Nyanser

Skalor

Toner

Att inte vara dömd till ett liv bortom frihet

är att vara fri

Och det måste vi ha krigare som krigar för

För några vill hitta en gråzon

som inte finns

Så vi måste ha krigare som går till jobbet

för att ge stödet

Servicen

Det där lilla extra

Som går till jobbet för att paletten lockar

Människorna lockar

Som stöttar upp för att det behövs

Som vet att mångagångers pedagogik fungerar

Som uthålligt tycker om.

Som tycker om de som sticker ut

Inte trots att

Utan för att.

Tärningen

I landskapet av beslut kastas en tärning

Inom loppet av sekunder förändras framtidens minuter

Framtidens år

Dina år

Beslut i spridda skurar

Tvära kast

Människor med olika perspektiv

Som alla vill vinna 

men med olika syn på vad

Som har olika syn på hur mycket de som förlorar klarar av att förlora

Kastar tärning

Räknar punkterna

Spelet är igång


Genom glasögon av senaste slaget

avgörs framtiden

Bedöms behovet

Tärningskastare som valt glasögon utifrån bågens design snarare än glasets funktion

Beslutsfattare med höj och sänkbara skrivbord

för att skona sin rygg

Med filter som poppar upp

som de inte trycker undan

som hjälper dem att blunda

På glaset knackar en mamma och en son

Deras ryggar värker

De syns knappt

De har vant sig vid att ha molande ont

Att det är så deras liv ser ut

Det syns knappt inte

Det kommer alltid vara så

De har hittat sitt sätt att leva med det

Det har hittat ett sätt att sova

Fungera


Men då kastas det en tärning

Och så kröks ryggen på dem igen

Värken blir outhärdlig

Framtiden känns som ett hot

Som ett mönster som skall göras om och fyllas i 

Precis när konturerna bleknat 


På bågens fina glas knackar mamman

Hennes son står bredvid

De biter ihop

Håller ihop

Beredskapsläge

Vana att försvara sig

Vana att strida

Vana att få ge upp


Så de ger upp


Det enda de ber om nu är tid.

Men tid är också pengar


De ber om förståelse

Men förståelse går inte att mäta


Mätbarhet i siffror vilseleder tärningskastare runt ett bord

Så blir det

När fåfängan smugit sig på

Det ser bra ut med siffror i balans

Med bra siffror höjs andra värden

Och mycket vill ha mer

Så tärningarna kastas

Och avgör livet

Glasets funktion glöms bort

Perspektiven berörs inte av empati

Anti reflex på glaset

Anti – empati

En sanning blir sanningen

Något man får räkna med

Något man har räknat på

Sånt är livet

Nya tider

Andra tider

Beklagar

Men i dessa tider gapar alla efter mer..

”Vi hör vad du säger

Det handlar inte om det..

Tärningen kastas.

Prickarna räknas

. Du är ett problem

eller

: Du har ett problem

eller

:. Vi har problem med dig

Tärningen kastas igen och visar;

:: Du måste träna dig

eller

: : . Du har problem med att vilja träna

eller

: : : Vi måste tränas i att stötta dig bättre

Jag hoppas de slår en sexa för dig

Jag hoppas på att få stötta dig”

Att ha riktigt kul

Just nu känner du dig troligen helt fri från allt det där som du annars brottas med

Det där du gömmer undan för din omgivningen

Som inte syns så väl

Vissa ser det inte.

Det är det som gör din vardag extra besvärlig

att så många inte ser det som inte syns

För du ser ju ut att kunna

Och då tror tyvärr en del att du kan det mesta

om du bara vill.

När din känsla är att livet är utmaning

tror tyvärr en del att du bara utmanar

för att du kan

Att du brottas med sinnen som tar in för mycket

Dagligen

Syns inte på utsidan

Det som syns är en otvättat keps

att du vägrar till synes vardagliga saker

det ser ut som att du dissar oss

dissar krav

Och att du älskar att vistas i vissa miljöer

fulla av stimuli ibland

Att du klarar mer än de flesta andra inom vissa områden

Tyvärr blir det till en nackdel för dig

Det misstolkas som att du ju visst kan

Att du vardagligen balanserar på fragmentariska pusselbitar

det syns inte heller

Att du inte får ihop ditt pussel

Det syns inte.

Det syns inte utanpå hur svårt det är inuti

Det är inte lika enkelt för alla

Inte så enkelt som en rekommenderad ålder på pusslets kartong

Även om det står + 12 år

Så är det inte sanningen

Inte för alla

Och för de som passerat rekommenderad ålder

Och trots det ändå inte får ihop det

Känns livet utmanande

Knäckande stundtals

Men inte alltid

Inte när man får göra det man älskar

Det man är riktigt, riktigt bra på

Inte när man får andas i luften av likasinnade

Då luktar det inte illa

Då står man ut

Inte när ljuset som borde kunna blända är det bästa ljuset

Då skär de inte i ögonen

Då gör ljuset inte ont

Inte när bruset som brusar högt för andra är det bästa bruset

Då är det bara gott

Och pusslet är just då en peace of cake

Och livet likaså.

De Lågaffektiva medarbetarna står pall

De Lågaffektiva medarbetarna håller.

Håller ut

Men vägrar att hålla i

Pallar ändå.

Ger inte upp

Tänker om

Gör om

Ofta

Omprövar

Duckar inte för att ställa krav

Men bär inte en sköld att ducka bakom

Vill inte gömma sig

Behöver sällan det

Är inte rädda för att visa vägen

Vill vara en ledare man följer

Inte någon man lyder

De visar inte var skåpet skall stå

De Lågaffektiva medarbetarna skulle kunna bära skåp

Helt klart

Skulle kunna bära en sköld

Men de vill inte

Inte ens om lagen tillåter så vill de

De Lågaffektiva medarbetarna pratar knappt aldrig om lagen

Trots att de har kunskap om den

De pratar hellre om det som finns bortom det fyrkantiga

De prövar hellre att gå en stund i ungdomarnas skor än ikläder sig lagens väktares kostym

De trivs inte i kostym

De tycker stramheten begränsar dem

Kanske är det just det som motiverar dem?

Att inte behöva vara väktare.

Att klara vardagen utan makt.

På ett som känns bra i magen.

Som gör det lättare att röra sig fritt.

De Lågaffektiva medarbetarna säger ofta nej till ungdomarna.

Står pall.

Faktiskt.

”Nej..”

”Tyvärr..”

”Inte just nu..”

”Inte så …”

Ofta är dessa ord förklädda i andra ord

För att det är lättare att nå fram med det väsentliga så

Det viktiga är inte att stå på sig

Det viktiga är att nå fram

Ofta förklätt eftersom de själva hade gillat bäst att tilltalas så

Begripligt

Ofta förklätt för att det är så relationer som bygger på tillit byggs

Förklädnaden kallas pedagogik

Den rymmer den viktiga kravanpassningen

Stödet

Förklaringarna

Förenklingarna

Empatin för..

Känslan för..

Pedagogik kräver ingen sköld

Inget att försvara sig mot eller ducka undan för

Pedagogiken står pall

Inte gentemot

Utan för

Och tillsammans med.