Vi behöver prata om
ensamhet
och om allvar
En vardag för många placerade barn.
Här kommer du att möta
ensamma barn
allvarliga barn
som inte skrattar lika ofta som de borde
som vi behöver hjälpa med det
varje dag
Barn som inte är ensamma,
i ordets rätta bemärkelse,
men som sällan har en nära
vän
Som trots att de inte är ensamma
här hos oss
känner sig väldigt ensamma
Barn som känner sig ensamma
av många olika skäl
På många olika plan
Alla möter dessa barn
i något sammanhang
men inte alla ser dem
många missar dem
glömmer bort dem
eller slår bort tanken på
hur illa det kan vara
för de ensamma barnen
Här vet vi att vi möter dem
vi gör det
dagligen
Du kommer att göra det
Så inga ursäkter finns egentligen
du måste se dem.
Få orkar se dem
Men det måste du.
Få orkar med att se
för att det är tungt
troligen för att det inte är så det borde
vara
Få orkar ta till sig
för att det skvallrar om orättvisor
det skvallrar om att alla
sannerligen
inte har det ok
Långt ifrån ok
Men här måste du ta till dig det
Skapa förändring
Göra något.
En skillnad.
Min roll är att hjälpa dig med det
jag väljer att göra det
genom att vara här
nära barnen
nära dig
Jag väljer att göra det genom
mina ord
och ständiga påminnelser
Det får du stå ut med.
Tror du att du fixar det?
Jag kommer stötta till ett sätt att orka
varje dag
att välja
varje dag
och vilja
Hitta en ork
som räcker
över tid
Det handlar om en slags kondition
en färskvara
en uthållighet som kräver underhåll
och en människosyn som ger rätt energi
Empati som bränsle
Jag är ganska hård.
Hård när det behövs.
Mot dig
Mot alla som vill arbeta här.
Mot mig själv.
Barnens perspektiv alltid
i första hand
Dina egna känslor är viktiga
de kommer att utmanas en del
känslor väcks
ibland en riktig utmaning
men de litar jag på att du står ut med
de litar jag på att vi alla har en plan för att
stå ut med.
Vi hjälps åt med det.
Ensamhet och allvar.
Det finns ett allvar i ansiktsdragen
hos de ensamma barnen
Drag som vittnar om för mycket allvar
För lite skratt och glädje
Ibland måste glädjen lockas fram
för att allvaret sedan skall synas
så det gör vi
vi lockar fram glädjen
använder humor
lättsamhet
Då förblir vi inte blinda
då ser vi allt
allt som barnet inte själv har valt
men som finns där ändå
Inte ett självvalt allvar.
En inte självvald ensamhet.
Det finns en ensamhet i att inte känna sig
som andra
En ensamhet i att inte lyckas lika bra
som andra.
Att undra vad det är för fel på en själv.
Att känna sig fel.
Att tvingats förstå det
gång på gång
Blivit påmind om det
när man glömt bort det
om man lyckas glömma
konsekvenser som delats ut
avdrag
indrag
träning och åter träning
för att bli någon
för att bli en bra vuxen
fokus på vad en vuxen behöver kunna
träna på mycket av det
pressas hårt
så hårt att det blir kaos
om och om igen
Så jobbar vi inte här
vi undviker
att pressa till kaos
vi delar inte ut konsekvenser
skäller inte
Suckar inte
fokuserar inte på det som inte fungerar
Vi påminner inte om det som inte fungerar
det är att stjälpa
om barnet lyckas glömma
det grå
det tunga
en stund
blir en påminnelse om det
som ett slag
mot någon som ligger ner
någon som ger upp
om och om igen
så vi undviker det
såklart!
vi vill hjälpa
så vi undviker påminnelser
som inte hjälper
och som inte fungerar
påminnelsen om att vara en utmaning
är nog värst
så känns det nog för barnen
tror du inte det?
Jag tror det.
Och jag tror att vår uppgift är att
tillsammans se till att inget barn känner
sig som utmaningen
Inte känner sig för svår.
Bli pekad på
med hela handen
sparkad på
inte ens som en markering i luften
det känns ändå..
Tungt
Tyngst för barnen att bära
En väldigt ensam börda
Så vi tillrättavisar inte utifrån makt
säger inte åt barnen att de kan bättre
om de bara vill
Det finns andra sätt
att vara en trygg vuxen
att guida
det finns andra sätt
att vara förutsägbar
och tydlig
trygg
Ensamhet och allvar
Hos barn
Är inte ett självvalt allvar.
Inte en självvald ensamhet
Det finns en orsak
Vår roll är avgörande viktig
just i att se orsaken
förstå barnens perspektiv
Om vi har fel bemötande riskerar vi öka
känslan av ensamhet
Om vi har fel bemötande riskerar vi att
bidra till att bibehålla allvaret
Då riskerar vi att göra vardag
av grå ensamhet och grått allvar
En grå vardag med strama ansiktsdrag
hos barnen
och hos oss som finns runtomkring
Så vi undviker det
Vi vill inte skada
Inte tynga ner
Inte mer skit nu
Vi försöker ha kul
Lättsamt
Dessa barn har hört hur fel de är
Från andra
från sig själva
Att de borde skärpa sig
Försöka mer
Ensamhet och allvar
insikter som måste få drabba
oss professionella
Som måste få kännas
Det är helt ok att känna!
Annars fortsätter vi att blunda
Titta bort
Jag bestämde mig för att inte värja mig
Det är många, många år sedan nu
Bestämde mig för att…
Inte stänga av
inte bli hårdhudad
trots att det troligen skonat mig
för visst gör det ont att se
ännu ondare att känna in
Men det går att hitta kraft i det
Inte vända bort blicken
Inte gömma mig bakom bortförklaringar
Skylla på omständigheter
Skylla på eventuella diagnoser
Skylla på eventuella brister hos barnets
föräldrar
Jag bestämde mig för att förstå orsaken
förstå
inte använda som ett skydd
inte använda orsaken för att göra min blick
grumlig
min blick oklar
Se klart
Barn är barn
Inte söka enkla
förklaringar
bortom mitt ansvar
där ansvaret kommer långt bort från mig
Bristande föräldraförmåga?
Det perspektivet spelar roll.
Viktigt att känna till.
Men det är inte de svaren vi letar efter här.
Lathet?
Ja kanske är hen lite lat?
Vem är inte lat ibland?
Helt ärligt.
Jag är definitivt lat stundtals.
Hur har du det med det?
Kanske är barnet bara bekväm av sig?
Tack och lov för rätten att vara bekväm
Så tänker jag!
Hur tänker du tänker jag säger så?
Kan du förhålla dig till det?
Obekväm?
Varför skulle barnet vilja vara det?
Om vi tror att det är så det är…
Då får vi ta reda på varför
Det finns alltid en orsak.
Så vill jag att du tänker när du arbetar här.
Kan du ställa upp på dig?
Många barn, som du möter här, har fått
uppleva hårt mot hårt
Troligen för att omgivningen misstolkat dem
och misstolkat värdet i att känna för
barnen
Barnperspektivet.
Jag valde att värja mig
från det som trycker undan min empati
Använda det jag vet
för att komma närmre
Göra mer för barnen
Umgås med dem
Ha kul
Och inte låta mig själv bli lurad av
lättnader
Lättnaden i att inte ta ansvar
Lägga ansvaret på andra
Inte skydda mig
Inte underlätta för mig själv
Inte konstatera att ”jag ju inte kan rädda
världen”
Det är självklart att jag inte kan.
Inte ensam.
Men jag bestämde mig för att göra det lilla
som faktiskt går att förändra ensam
en liten skillnad
Rädda små stunder
varje dag
Jag bestämde mig för att välta omkull
försvaret när det ville försvara mig
Stå ut med att det stundtals gör rejält ont att se
ensamheten och allvaret
Se
Känna
Och vara en människa
Hela paletten
Alla färger
Inte bara grått
Inte bara svart och vitt
Mest av allt det
Och allt det där andra
professionella
Ingenting annat är aktuellt här
Men att titta på barn utan att se dem
utan att känna
Det har jag aldrig kunnat
Det kan jag fortfarande inte
Och vill inte träna mig på att kunna
Jag har bestämt mig för att vara
någon som mjukar upp det strama allvaret
Någon som gör ensamheten mindre ensam
Som säger ”Du, jag vill väldigt gärna veta hur du har det?”
”Jag vill så gärna höra dig berätta, så
berätta…”
Använda färger i vardagen.
Lekfullt lyssna
Inte så allvarligt
men på allvar
Jag vill säga;
”Jag gillar att lyssna på ditt intresse”
Lyssna och på riktigt inse att jag kan inte alls så mycket som jag tror
Säga det
”Du imponerar med din kunskap!”
Häpna.
Bestämt mig för att sträva efter att
lyssna på riktigt
Och aldrig glömma kraften i bekräftelsen
när det syns att jag gör så
”Jag har tänkt på det där du sa…, jag
kommer ihåg att du berättade …”
En ung person sa till mig, alldeles nyligen
”- Tack för ett gött tjöt”
” – Kan vi göra om det snart igen?”
sa så till mig för att det troligen betydde
mycket
en skillnad
en liten
men en skillnad
en ung person
med allt för mycket
ensamhet
och allvar i sitt liv
Ett tack..
och jag hade bara varit
bara varit
det jag planerat att vara
varit vårt arbetssätt
relation och empati
engagemang och tillit
vi har en tanke med att arbeta så
en väldigt stressad person
tappar kontrollen
om jag tappar min
en väldigt stressad person
behöver mitt lugn
för att vara lugn
En väldigt stressad person
behöver mitt intresse
för att få tillgång till sig själv
den hen är
Det gör så gott
Det gör så stor skillnad
Där har du min drivkraft
Att vara närvarande.
Och lyssna
Skratta
Häpna
Hissna
Och inse att det finns så mycket att
intressera sig för
Fascineras av.
Det vill jag ge till dig
som ett verktyg
att använda i det dagliga arbetet
Se det som en förmån
att få bli bra på det
Här får du alltså
skratta
lyssna
stanna upp i det
stanna upp i
återhämtande närvaro
för barnet
Det blir en form av förmån för dig
Utvecklande
Tro mig.
Om så bara för en stund
den stunden är värd guld
den stunden kan vara den som
avgör
Lyssna
Skapa kontakt
riktig kontakt
med hjälp att det som engagerar
Kräv inte relation
via saker som gör ont
Det går att intressera sig för i princip allt
det finns de mest märkliga intressen
mycket nytt
sånt som jag aldrig skulle prata om
om jag inte bestämt för att göra det
och det har jag bestämt mig för gilla
Du behöver göra det du med.
Hitta den vägen att visa att
”Du betyder!”
återkoppla gärna i intresset
gör gärna eftersökningar
små, små räcker
var en del i den tillflykten
Trygg nog.
Vara trygg nog att göra det till en naturlig
del av vardagen
intresset
parallellt med allt det där andra
stöttar vi
i det som vi vuxna måste stötta i
måsten
vardagen
För att barn är barn
Och uppväxt har det bara en
Precis som jag haft
Precis som du haft
Säga ”Jag blir glad av att se dig”
Genom att se
Genom att intresserat se
Bredda dina egna perspektiv.
Det behöver du också vara beredd på.
Är du redo för det?
Kan du tänka dig det?
Ytterligare en drivkraft
Att få bredda perspektiven
Vi som arbetar här drivs av den motorn inom oss
Gillar just det
Säga ”Hej”
Och le.
‘”Idag gör vi till en bra dag”
”Idag blandar vi färger du gillar”
Jag har stort ansvar för det.
Trygg nog att erkänna det.
Säga ”Sov så gott!”
Och mena det.
Jag skall fortsätta göra vad jag kan
Varje dag
Jag tror inte att jag kan rädda världen
men jag vet att jag kan förändra värden
Och höja värdet hos de jag möter
De ensamma
De placerade barnen
Är du med?
Precis så tror jag att det känns
Det finns människor som kämpar för att navigera
