Jennie Linde

Hur kan du vara så övertygad om att Lågaffektivt Bemötande verkligen är det bästa för alla?

En fråga jag ganska ofta får.

Jag tror på följsamhet, blir ofta mitt svar.

Och jag tror på att motsatsen

till följsamhet

leder till kollision.

Jag är övertygad om att följsamhet

fungerar i mötet med alla människor.

Jag ser det ske hela tiden.

Om det inte är kollision vi vill ha

så kan vi undvika det.

Som allra bäst fungerar följsamhet

i mötet med människor som själva inte

är så särskilt följsamma.

Stressade och belastade människor tex.

I alla åldrar.

Men i stort sett avgörande

i mötet med

unga människor.

Barn.

Tonåringar.

Och som allra bäst fungerar

följsamhet

i mötet med de som lever med

konstant förhöjd stress

till följd av trauma,

neuropsykiatrisk eller psykiatrisk

funktionsnedsättning.

Oavsett ålder.

Följsamhet är oftast precis just vad som

krävs

för att kunna få vara en del

av lösningen

när affekten stiger

Stödet

när kaoset hintar om

att det strax infinner sig.

Följsamhet är alltså

precis var som

krävs

för att förhindra att jag själv blir en del av

det som personen just nu

krockar med

Och jag vill gärna vara en del av lösningen.

En del av att personen hittar sin lösning

Jag vill inte vara hela

lösningen.

Jag tänker att lågaffektivt bemötande i

praktiken är just

följsamhet

Det kräver bra fotarbete och empati

Nära eller på avstånd

För mig blir det ett konkret sätt att tänka.

Skall jag följa eller stoppa?

Begränsa

eller

navigera situationen

så att det inte blir en krock?

Hur navigerar jag

omsorgsfullt och respektfullt

just nu?

Följsamhet i tanken

Följsam förutsägbarhet.

”Ja… jag tror att jag förstår dig”

” Jag finns kvar igenom det här”

” Det är skit just nu….

jag kan fatta den känslan”

” Det blir bra igen..

jag överger dig inte nu”

Jag är övertygad om att det fungerar.