Blogg

Att ha riktigt kul

Just nu känner du dig troligen helt fri från allt det där som du annars brottas med

Det där du gömmer undan för din omgivningen

Som inte syns så väl

Vissa ser det inte.

Det är det som gör din vardag extra besvärlig

att så många inte ser det som inte syns

För du ser ju ut att kunna

Och då tror tyvärr en del att du kan det mesta

om du bara vill.

När din känsla är att livet är utmaning

tror tyvärr en del att du bara utmanar

för att du kan

Att du brottas med sinnen som tar in för mycket

Dagligen

Syns inte på utsidan

Det som syns är en otvättat keps

att du vägrar till synes vardagliga saker

det ser ut som att du dissar oss

dissar krav

Och att du älskar att vistas i vissa miljöer

fulla av stimuli ibland

Att du klarar mer än de flesta andra inom vissa områden

Tyvärr blir det till en nackdel för dig

Det misstolkas som att du ju visst kan

Att du vardagligen balanserar på fragmentariska pusselbitar

det syns inte heller

Att du inte får ihop ditt pussel

Det syns inte.

Det syns inte utanpå hur svårt det är inuti

Det är inte lika enkelt för alla

Inte så enkelt som en rekommenderad ålder på pusslets kartong

Även om det står + 12 år

Så är det inte sanningen

Inte för alla

Och för de som passerat rekommenderad ålder

Och trots det ändå inte får ihop det

Känns livet utmanande

Knäckande stundtals

Men inte alltid

Inte när man får göra det man älskar

Det man är riktigt, riktigt bra på

Inte när man får andas i luften av likasinnade

Då luktar det inte illa

Då står man ut

Inte när ljuset som borde kunna blända är det bästa ljuset

Då skär de inte i ögonen

Då gör ljuset inte ont

Inte när bruset som brusar högt för andra är det bästa bruset

Då är det bara gott

Och pusslet är just då en peace of cake

Och livet likaså.

De Lågaffektiva medarbetarna står pall

De Lågaffektiva medarbetarna håller.

Håller ut

Men vägrar att hålla i

Pallar ändå.

Ger inte upp

Tänker om

Gör om

Ofta

Omprövar

Duckar inte för att ställa krav

Men bär inte en sköld att ducka bakom

Vill inte gömma sig

Behöver sällan det

Är inte rädda för att visa vägen

Vill vara en ledare man följer

Inte någon man lyder

De visar inte var skåpet skall stå

De Lågaffektiva medarbetarna skulle kunna bära skåp

Helt klart

Skulle kunna bära en sköld

Men de vill inte

Inte ens om lagen tillåter så vill de

De Lågaffektiva medarbetarna pratar knappt aldrig om lagen

Trots att de har kunskap om den

De pratar hellre om det som finns bortom det fyrkantiga

De prövar hellre att gå en stund i ungdomarnas skor än ikläder sig lagens väktares kostym

De trivs inte i kostym

De tycker stramheten begränsar dem

Kanske är det just det som motiverar dem?

Att inte behöva vara väktare.

Att klara vardagen utan makt.

På ett som känns bra i magen.

Som gör det lättare att röra sig fritt.

De Lågaffektiva medarbetarna säger ofta nej till ungdomarna.

Står pall.

Faktiskt.

”Nej..”

”Tyvärr..”

”Inte just nu..”

”Inte så …”

Ofta är dessa ord förklädda i andra ord

För att det är lättare att nå fram med det väsentliga så

Det viktiga är inte att stå på sig

Det viktiga är att nå fram

Ofta förklätt eftersom de själva hade gillat bäst att tilltalas så

Begripligt

Ofta förklätt för att det är så relationer som bygger på tillit byggs

Förklädnaden kallas pedagogik

Den rymmer den viktiga kravanpassningen

Stödet

Förklaringarna

Förenklingarna

Empatin för..

Känslan för..

Pedagogik kräver ingen sköld

Inget att försvara sig mot eller ducka undan för

Pedagogiken står pall

Inte gentemot

Utan för

Och tillsammans med.

Tillitsbojen

Kastar i bojen

För att vi vill att du skall orka

När stressen lett till kaos

när strategierna inte lugnar tillräckligt

inte räcker till…

Då det blir kaos inom dig

Du väljer inte stress

Du väljer inte kaos

Det är så vi ser på orsaken till dina utbrott

Det är så vår syn på kaos orsakat av stress måste se ut

För att vi skall orka

För att du skall orka

För att vi vill att du skall orka

Att tänka så gör det lättare att stötta

Att känna så gör det lättare att hitta kraften

Kraften i lugnet

Du kan explodera

Vi vet

Du vet

Din stress gör det med dig

Explosionen exploderar

Egentligen inte mot oss

Egentligen inte mot någon

Men ur dig exploderar kaoset i samma stund som självkontrollen försvinner

Det är som att du kämpar för att flyta

När stolar och bord flyger tänker vi att du fäktar för ditt liv

Att överge dig då vore att låta dig drunkna

Det får inte ske

Det är därför vi sätter oss på huk

Sänker blicken

Lånar ut lite av vår kontroll till dig

Om vi försöker smitta med vårt lugn

så vågar du låna kontroll av oss

Om vi undviker att ställa krav just när du kämpar mot ditt kaos

då vågar du nog låna lite till

Lån utan krav på säkerhet

Du behöver inte pantsätta något

Inga kontrakt signeras

Inga överenskommelser

Vi tror på dig

På så vis är detta ett lån

utan säkerhet

räntefritt

För att vi tror att du behöver just det

Vi tar ansvar för att kalkylen håller

Det är en del av vårt jobb

Att se till att planen håller

Vi tar inte över kontrollen

Tar inte över dig

Det behöver vi inte

Och inte du heller

Vi försätter inte varandra i skuld

Skuldbelägger inte

Vi stöttar upp

Hjälper dig att orka

Hjäper dig med vad du behöver för att reda ut ditt kaos

Livbojen som kastas i när kraften sinar

Tillitsbojen som du kan flyta på

Bojen som hjälper dig in till land

För att du tror på oss

För att vi tror på dig

För att vi gärna lånar ut lite kontroll till dig

För att vi är förbereda

Utrymme finns i budget

Och vi flyttar marginalen vid behov

Relationens budget har följsamma ramar

Vi stramar inte åt där

Förtroendekapitalet

Vi gillar dig.

Vi ser att du känner det

Aldrig skada

Aldrig skrämma

Det är så vår relation ser ut

Aldrig skada

Aldrig skrämma

Det är så du vill att vår relation ser ut

Det är så vår syn på dig ser ut

Vi hjälps åt att hantera den besvikelse du känner när du flutit i land

Besvikelsen du känner för det som gick sönder

Det du borde ha fixat men inte fixade

”Du tappade lugnet..”

Vi påminner dig om hur kaos påverkar förmågan.

”Du tappade inte viljan!”

Det påminner vi dig gärna om

”Relationen försvinner inte”

Det måste du få höra

Om och om igen

Livbojen finns här

Vi kastar i den när den behövs

Lånar ut kontrollen

Relationen förblir intakt

Kontrakt som aldrig signerats

kan inte brytas

Inga konsekvenser delas ut

Vi väljer tillitsbojen

För att vår syn på dig och på oss

gör annat omöjligt att välja

Vår syn på dig styr valet

Och det gör det lättare att orka

Lättare att orka välja empati

Empati för Dig

Dig som vi gillar.

Introduktion till nyanställda – ” Här sträcker vi ut en hand när den behövs”

Är du med på det?

Kan du ställa upp på det?

Lågaffektivt bemötande får aldrig innebära att vi inte gör något alls.

Det får aldrig bli ett låt-gå förhållningssätt. Ett låt-gå förhållningssätt är övergivande.

Att överge någon när affekten stiger bidrar inte till det stöd och den stöttning som individen behöver.

Ibland behöver man lämna rummet.

Ofta måste vi backa åt sidan eller bakåt.

Inte sällan är att sätta sig ner på huk det mest stöttande vi kan göra.

Lämnar vi rummet gör vi det för att det är det som behövs just då.

Backar vi gör vi det för att det är vad som krävs just nu.

Sätter vi oss ner på huk så gör vi det för att det ser ut att lugna personen. Ser ut att göra gott.

Vi kan alltså inte på förhand veta exakt vad som är det mest Lågaffektiva i varje situation.

Det kräver inkänning

Högeffektiv inkänning av situationen

Högempatisk känsla för personen

Läsa av

Andas

Läsa av

Andas

Prova

Läsa av

Andas

Andas

Och en vilja att sträcka ut sin hand.

Att överge bidrar inte.

Lågaffektiva metoder bidrar med massor.

Att överge bidrar inte till förändring.

Lågaffektiva metoder förändrar.

Att överge förenklar inte vardagen.

Att arbeta Lågaffektivt i vardagen bidrar däremot till att tolka omgivningens krav och förväntningar så att de är möjliga att förutsäga. Förenklar vardagen. Det bidrar till att vi villigt anpassar stödet i vardagen så att det är möjligt att klara av skola, arbete och vardagens krav utan att kraschlanda gång på gång.

Det bidrar till att personen inte skall behöva uppleva misslyckanden gång på gång.

Lågaffektivt bemötande innebär en helhetssyn på individen.

Genom en helhetssyn, med det perspektivet, blir det tydligt att omgivningens belastningar måste minskas eller tonas ner när personen inte kan navigera i sin vardag.

Hårt mot hårt blir en hård kollision.

Följsamt mot oflexibelt blir mjukt.

Att stötta en annan människa fullt ut innebär att vara beredd att sträcka ut sin hand precis i rätt tid.

I vardagen.

I eskaleringen.

När det blir kaos.

Ge det där, ibland väldigt lilla, stödet som förhindrar ett fall.

Genom en utsträckt hand visar vi vår empati. Vi tar inte över. Drar inte en annan människa framåt mot deras vilja men släpper heller inte taget för att det går lite för långsamt i den riktning vid ser är nödvändig.

Vi ropar inte skynda dig

Vi säger ”jag hjälper dig!”

Ibland måste vi klappa ovanpå handen, lägga två händer om den hand som vilar i vår egen. Stanna upp och konstatera att hit kom vi idag, hit men inte längre

Kravanpassning.

Släppa på kravkrampen

Ge efter för kravkampen

Försöka igen lite senare

På ett nytt sätt

Krav är inte något som bör undvikas.

Men kravsituationerna behöver utvärderas utifrån ett empatiskt, icke dömande perspektiv.

Ibland spelar vårt tänkande spratt med våra föreställningar. Inte sällan tolkar vi genom ett moraliskt filter.

Vi kan bli för ivriga att lyckas. För fokuserade på att lära, träna och förändra.

Det som äventyras då är graden av förlåtande och tillåtande.

Och handen vi då sträcker ut blir kall och stel. En utsträckt hand av ointresse, irritation eller rädsla sprider inte lugn och värme.

En utsträckt hand som säger ”ok du får som du vill……” erbjuder inte stöd utan sänder ut att jag är på väg att ge upp dig.

En utsträckt hand sträcker vi ut för att vi vill hjälpa den som inte orkar mer just nu

En utsträckt hand som säger ”jag ger inte upp” när personen själv ger upp

En sådan hand sträcker vi ut

En sådan hand

Är du med på det?

Kan du ställa upp på det?

Du är inte trasig

Du är inte trasig.

Den meningen

Den tyngden

”Du är inte trasig

Behöver inte fixas”

Kapten Röd sjunger

Och drabbar

Kaptenen för de som behöver höra just de orden

”Du är inte trasig”

De drabbade och de drabbades drabbade sjunger i kör

Hur tror vi att människor som lever sitt liv i tron om att de behöver lagas egentligen mår?

Hur ser de på sig själva?

När börjar det att kännas bättre?

Lagas?

Läkas?

Det är stor skillnad på innebörden i orden

Vi lagar det vi tror är trasigt

Reparerar

För att få det att fungera bättre

Bli funktionell

Mätbart fungerande

Följer bruksanvisningen.

Om vi istället erbjuder läkning?

PERMA

http://hejlskov.se/uncategorized/om-perma-och-positiv-psykologi-i-omsorgen-och-specialpedagogiken/

Då erbjuder vi det som på riktigt krävs

Läkning

Vi river inte bort den sårskorpa som täcker såret

Vi håller ett öga på det läkande

Sköter om

Tar ansvar för

Ärren blir mindre då

Vi sköter om, byter förhand

Förhindrar varbildning och infektion

Med infektion i kroppen finns inte orken fullt ut

Med ett kliande sår som inte får läka

slutar det inte att skava

Det skaver på och i människan med svårläkta sår

Det skaver i mig när jag hör att vi pratar om att fixa människor

Laga

Fixa till

Så att man liknar de flesta andra?

Skärpt till sig?

Tränat på att dölja såren?

Dölja det som gör ont..

Läkas

Inte lagas

Den dagen inga plåster pryder kroppen

Den dagen inga nya sår skapar oreda och kaos

Den dagen

Då är människan hel

Lågaffektivt bemötande

Förbereder morgondagens utbildningsdag för Förskolepedagoger.

Det blir min första LAB utbildning för enbart Förskolepersonal.

Jag ser verkligen fram emot dagen.

Med lite pirr i magen.

Den typen av förväntan.

Jag tänker att de har ett av världens viktigaste jobb.

Så är det.

Det sätter press på mig.

Jag vill så gärna fylla på deras verktygslådor med nytt.

Så att jag bidrar jag med.

På mitt sätt.

Bidrar för barndomars skull.

Jag tänker att det får vara värt lite fjärilar i magen hos mig.

Det som är nytt är lite läskigt.

Det som är nytt är ofta det.

Och trots att jag tappat räkningen på hur många föresläsningen jag haft om det Lågaffektiva Bemötandet, så känns det nytt.

”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort” – Astrid Lindgren –

Våra barn – andras ungar

Köksbordsprat.

Vid sådana samtal behöver ingen hänsyn tas till profession eller uppdrag.

Bara människor runt ett bord.

Ett korplag.

Som pratar.

En salig blandning människor som inte känner varandra så väl utanför planen.

Men som träffas ibland för att ha kul ihop.

Som tränat i olika lag.

Spelat i spridda divisioner.

Och samtalet kommer att handla om barn och ungdomar som inte kan uppföra sig.

Det gör ofta det när jag är med i laget.

Jag måste ändå säga att jag sparsamt initierar den typen av samtal i privata sammanhang likt dessa.

Jag vill helst prata om annat då.

Men när samtalet blåser igång är jag snabbt tillbaka i position.

Det bara blir.

Positionen är yttermittfältare eller forward.

Bra tränad.

Trots detta sällan självklar i korpens startelva.

Tror kanske att jag är för driven mot ett bestämt mål även i dessa samtal?

Skruvar upp tempot.

Stressar laget.

Ettrig

Ramlar en del men fort uppe på benen

Bollen skall in.

Även kallad ”Petarn”

Det är så man kallas när man står rätt placerad när långskotten kommer.

En ”petare” gör inte de snyggaste målen

Men det blir mål.

En tå

En skalle

En träff med benskyddet

Men mål blir det.

Om det är det laget vill.

Målet i denna match, detta samtal verkade dock igenmurat av en osynlig vägg

Åtminstone målet med samtalet ur mitt perspektiv.

Jag placerade mig ”rätt”

Ur mitt perspektiv

Ropade till mig bollen.

”Passa mig!”

Men det var som att jag plötslig blev en spökspelare.

Ingen ville bredda spelet.

Snäva anfall.

Inget djup.

Passningarna framåt uteblev, uppspelet liknande pingis i sidled.

Pingis om barnen och ungdomarnas uppförande

… ur de väluppfostrade barnens perspektiv.

Ur det väluppfostrade samhällets perspektiv.

Ur de väluppfostrade föräldrarnas perspektiv.

Just så.

Väluppfostrade barn

Icke uppfostrade ungar.

Jag befann mig springa vid sidan av ett samtal där en skev och förenklad kategorisering fick breda ut sig.

Jag valde att tystna.

Trots min kondition i detta ämne.

Trots att jag vet att jag kan springa hur länge som helst för dessa ”ouppfostrade” barn.

Jag valde att byta av.

Sätta mig på bänken ett tag.

Samla mig.

Försöka förstå.

Se om jag kan återgå in i samtalet

In i matchen.

Om det fanns en väg in på den planhalva där jag vill vara.

Intog en åskådarplats.

”Kom igen nu gubbar!”

Människor tycks gilla att prata om människor.

Det konstaterade jag.

Det är spännande och intressant.

Engagemanget gick inte att ta miste på.

”Bra kämpat!”

I övrigt blev jag bara allt mer förvirrad ju längre samtalet gick.

Jag försökte kartlägga spelförståelsen.

Ringa in.

Hitta en röd tråd.

Pratar människor om andras ungar för att det finns ett intresse av att se en större bild, ett vidare perspektiv?

Eller pratar de om andras ungar av motsatt anledning?

Att inget intresse finns?

Är perspektiven låsta?

Svaren redan spikade.

Facit.

” Det är inte klokt”

” Vad sysslar egentligen föräldrarna med?”

”Domarn dömer som han vill….”

Ligger svaren på bordet från start?

Redan när matchen blåser igång?

Pratar de om ”andras ungar” för att det är skönt att bli påmind om att de ouppfostrade ungarna inte är deras egna barn?

Är det är något avlastande i det?

Som att skylla på domaren.

Jag behövde svaret på den frågan.

Jag behöver svaret!

”Berätta skillnaden på era barn och andras ungar? Jag vill verkligen höra hur ni ser på den skillnaden!”

Dålig stämning.

Klumpig entré in på spelplanen igen.

Att sitta tyst och hämta andan gjorde gott för mig.

Mindre gott för samtal med färdigskrivna slut.

Korpfotboll runt ett köksbord.

Svaren på mina frågor blev grumliga.

Obekvämt.

Och det var plötsligt bara hos oss som det lyser.

Och det är ju en dag imorgon också.

”Vi tackar domaren och motståndaren för en god match.”

Nästa samtal placeras jag troligen på avbytarbänken redan från start.

Eller så blir jag inte uttagen alls.

Alla får nog inte vara med.

Bara de som uppför sig.