Blogg

Förgyll en dyster barndom

Astrid Lindgren, en av vår tids mest uppmärksammade barnboksförfattare. En människa som skapade berättelser om barn för barn. Ur barnens perspektiv gjorde Astrid omöjligheter till möjligheter.

Jag tillhör den generationen som vuxit upp med karaktärerna Pippi, Emil, Karlsson på Taket mfl. Många barn , som likt mig, växte upp på 70-80 talet hittade sin egen favorit bland raden av personligheter.

Med kittlande självklarhet berättar Astrid om den inre urkraft som ryms i barndomens självklara värld. En självklar värld där gränsen mellan drömmar och verklighet inte skall vara möjligt att urskilja.

Jag älskade just det.

Jag fick som liten höra att jag var en drömmare. Idag vet jag att drömmandet och fantasins möjligheter var en livsviktig plats för mig. Det visste jag inte då. Men jag tilläts vara där. Jag styrdes inte bort från min värld.

Jag tilläts ha kontroll över det jag kunde ha kontroll över. Det räddade mig.

Jag är övertygad om att vi räddar barn genom att tillåta en barndom. För barn.

I det dagliga arbetet med placerade barn och ungdomar får vi aldrig glömma bort det faktum att barndomen pågår, här och nu.

Barn har bara en barndom.

Vi får aldrig glömma bort verkliga värden, instinktiva värden som vi inte skapar åt barnen utan som kommer inifrån barnet själv.

Barndomens element.

Nyfikenheten, ombytligheten, leken, sökandet , skratten, busen.

Fantasin.

Fantasins magiska kraft. Den egna världen som läker och inger hopp.

Drömmar om det ouppnåeliga.

Drömmar om att de en dag kan bli uppnåeliga.

Drömmar kan omformuleras till mål. Absolut.

Risken är att när vi omformulerar drömmar till mål så gör vi det med fokus på vuxenblivande. Som om barnets inre värld, fantasin och drömmarna kan sorteras upp i uppnåeliga eller ouppnåeliga mål. Som om vi är rädda för drömmar som är för abstrakta.

När vi omformulerar drömmar till mål

får vi inte sila bort och bena ut så att endast uppnåeliga mål genomsyrar vardagen. Vi får inte styra vardagen bort från drömmarna. Vardagen blir grå då. Dyster.

Det är inte rimligt att ett barn skall kunna förhålla sig till en och samma planering dag ut och dag in. En dagsplanering som bygger på mål, ofta satta på områden som barnet inte alls känner intresse kring. Åtminstone inte dagligen. Inga barn fungerar så.

Genomförandeplanerna är till för att säkra innehållet i insatsen.

Det är bra!

Planen måste vara följsam för att inte kollidera med de dagliga målen som barnet skapar inom sig själv.

Mål som varierar från från dag till dag. Ibland från timme till timme.

Finns den följsamheten i

genomförandeplanerna? Finns det utrymme i vardagen även för dem?

Svaret blir ofta nej.

Det blir för abstrakt i dokumentationen. Svårt att säkra ur ett professionellt perspektiv.

Så vi säkrar det som är enklare att säkra och följa. Insatsen. Måluppfyllelse i relation till uppdraget. Måluppfyllelse tenderar då att bli ett mål i sig.

Det som är svårt att säkra hamnar i skymundan. Barndomens element.

De dagliga kraven på barnet, måluppfyllelsen sparrar mot barndomens ombytlighet.

Krav på färdigheter innebär träning inför det som väntar. Meningen med livet utifrån ett livslångt perspektiv. En insats.

Att få ett bra liv. Sedan.

Det är bra. Men livet är inte tänkt att vara ett träningsläger för att vara bra tränad senare.

Barnets mening i livet måste hinnas med dagligen. Det kan vi inte skjuta på framtiden.

För det finns inget sedan för just barndomen.

Det kräver följsamhet att följa barnets värld och samtidigt guida och stötta i det som barnet behöver hjälp med.

Det krävs många Astrid för att förgylla en dyster barndom.

Många Astrid som gillar tanken på att vardagens ram inte är fyrkantig. Många Astrid som gillar tanken på att målet med vår insats inte är att skapa en vardag där barnet befinner sig inuti en ram utan snarare en vardag där barnet är uppslukad av livet.

Många Astrid som tar barnets perspektiv.

Många Astrid som vågar säga ”Hyss är ingenting man gör. Di bare blir”

Livet är ramen.

Ramen kan inte vara livet.

Låt oss inte skapa en dyster barndom

Barn är Barn

Alla barn behöver kärlek.

Våra barn.

Andras ungar.

Barn som bor med sina föräldrar.

Barn som inte bor med sina föräldrar.

Barn vars barndom kantas av vård och behandling.

Barn är barn.

Följsamhet

Jag får ofta frågan – hur kan du vara så övertygad om att Lågaffektivt Bemötande verkligen fungerar för alla?
Jag tror på  följsamheten blir ofta mitt svar.

Jag är övertygad om att följsamhet fungerar i mötet med alla människor.

Följsamheten avspeglas i vårt sätt  att lyssna, vårt sätt att prata med och vårt sätt att svara människor som befinner sig i hög stress.

Genom att se på utmanande situationer som en rörelse så blir det ett konkret sätt att tänka. Skall jag följa eller stoppa denna rörelse?


” Aha, ok….”

”Ja… jag tror att jag förstår dig”

” Hmm …. ge mig en kort stund ” 


Hur följsam är du?


Simma lugnt under olika omständigheter

Det är en konst att lära sig simma.  Men när man väl har ”knäckt koden” och har hittat sin teknik så glömmer man aldrig bort hur man gör. Men man behöver träna för att bibehålla orken, uthålligheten och finessen.

Att kunna simma är en sak. Alltså att veta hur man gör.

Att orka simma långt är en annan sak. Att simma under olika förhållanden ytterligare en sak. Ibland känns det omöjligt. Ibland vill man bara inte.

Uthållighet och kondition är en färskvara. Underhåller vi behåller vi. Annars tappar vi snabbt orken när den som mest behövs

Om målet är att kunna simma långt måste vi träna. Om målet är att simma under olika förhållanden så måste vi träna på just det,

Att simma långt, under olika förhållanden och samtidigt simma lugnt är ibland en utmaning. Ibland är det för kallt i vattnet, ibland är det för mycket vågor. 

Ibland känns det allt annat än bra men de lugna simtagen på ytan gör att det går ändå. Andas. Slappna av. Hitta tillbaka till tekniken. Det är ofta precis vad som krävs när orken tryter.

Så är det nog för änderna. De ser lugna ut ovan ytan. Under ytan är det ibland allt annat än lugnt. Där paddlar fötterna för fullt. Det är deras förutsättning för att ta sig framåt och att inte välta.

I Lågaffektivt bemötande pratar vi ofta om att vi behöver försöka se lugna ut, som en del av strategierna för att stötta individen som är stressad. Vi säger inte till varandra att vi skall vara lugna. Det kan ingen av oss lova att alltid vara. Men vi kan träna oss på att se lugn ut. Träna på att simma lugnt även när förhållandena är som allra tuffast.

Eller kanske allra mest just då.

Att se lugn ut smittar ofta med lugn. Och det är det vi vill.

Och ju oftare vi får det att fungera desto mer vill göra det igen.

Smitta andra med vårt lugn!

Förlåt mig

Att säga förlåt i den professionella rollen är något av det mest professionella vi kan göra , enligt mig

Att säga förlåt påminner oss om att det alltid finns mer än ett perspektiv.

Ditt perspektiv och den andra personens perspektiv. Ibland långt många fler än så.

Prova. 

”Förlåt mig, jag missförstod dig”

”Förlåt mig, jag förstod tyvärr inte att du inte orkade mer idag”

”Förlåt mig om jag stressade dig, det ville jag verkligen inte göra”

”Förlåt, vi hjälps åt att lösa detta”

”Jag ger inte upp dig. Det här blir bra skall du se”