Blogg

Du är inte trasig

Du är inte trasig.

Den meningen

Den tyngden

”Du är inte trasig

Behöver inte fixas”

Kapten Röd sjunger

Och drabbar

Kaptenen för de som behöver höra just de orden

”Du är inte trasig”

De drabbade och de drabbades drabbade sjunger i kör

Hur tror vi att människor som lever sitt liv i tron om att de behöver lagas egentligen mår?

Hur ser de på sig själva?

När börjar det att kännas bättre?

Lagas?

Läkas?

Det är stor skillnad på innebörden i orden

Vi lagar det vi tror är trasigt

Reparerar

För att få det att fungera bättre

Bli funktionell

Mätbart fungerande

Följer bruksanvisningen.

Om vi istället erbjuder läkning?

PERMA

http://hejlskov.se/uncategorized/om-perma-och-positiv-psykologi-i-omsorgen-och-specialpedagogiken/

Då erbjuder vi det som på riktigt krävs

Läkning

Vi river inte bort den sårskorpa som täcker såret

Vi håller ett öga på det läkande

Sköter om

Tar ansvar för

Ärren blir mindre då

Vi sköter om, byter förhand

Förhindrar varbildning och infektion

Med infektion i kroppen finns inte orken fullt ut

Med ett kliande sår som inte får läka

slutar det inte att skava

Det skaver på och i människan med svårläkta sår

Det skaver i mig när jag hör att vi pratar om att fixa människor

Laga

Fixa till

Så att man liknar de flesta andra?

Skärpt till sig?

Tränat på att dölja såren?

Dölja det som gör ont..

Läkas

Inte lagas

Den dagen inga plåster pryder kroppen

Den dagen inga nya sår skapar oreda och kaos

Den dagen

Då är människan hel

Lågaffektivt bemötande

Förbereder morgondagens utbildningsdag för Förskolepedagoger.

Det blir min första LAB utbildning för enbart Förskolepersonal.

Jag ser verkligen fram emot dagen.

Med lite pirr i magen.

Den typen av förväntan.

Jag tänker att de har ett av världens viktigaste jobb.

Så är det.

Det sätter press på mig.

Jag vill så gärna fylla på deras verktygslådor med nytt.

Så att jag bidrar jag med.

På mitt sätt.

Bidrar för barndomars skull.

Jag tänker att det får vara värt lite fjärilar i magen hos mig.

Det som är nytt är lite läskigt.

Det som är nytt är ofta det.

Och trots att jag tappat räkningen på hur många föresläsningen jag haft om det Lågaffektiva Bemötandet, så känns det nytt.

”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort” – Astrid Lindgren –

Våra barn – andras ungar

Köksbordsprat.

Vid sådana samtal behöver ingen hänsyn tas till profession eller uppdrag.

Bara människor runt ett bord.

Ett korplag.

Som pratar.

En salig blandning människor som inte känner varandra så väl utanför planen.

Men som träffas ibland för att ha kul ihop.

Som tränat i olika lag.

Spelat i spridda divisioner.

Och samtalet kommer att handla om barn och ungdomar som inte kan uppföra sig.

Det gör ofta det när jag är med i laget.

Jag måste ändå säga att jag sparsamt initierar den typen av samtal i privata sammanhang likt dessa.

Jag vill helst prata om annat då.

Men när samtalet blåser igång är jag snabbt tillbaka i position.

Det bara blir.

Positionen är yttermittfältare eller forward.

Bra tränad.

Trots detta sällan självklar i korpens startelva.

Tror kanske att jag är för driven mot ett bestämt mål även i dessa samtal?

Skruvar upp tempot.

Stressar laget.

Ettrig

Ramlar en del men fort uppe på benen

Bollen skall in.

Även kallad ”Petarn”

Det är så man kallas när man står rätt placerad när långskotten kommer.

En ”petare” gör inte de snyggaste målen

Men det blir mål.

En tå

En skalle

En träff med benskyddet

Men mål blir det.

Om det är det laget vill.

Målet i denna match, detta samtal verkade dock igenmurat av en osynlig vägg

Åtminstone målet med samtalet ur mitt perspektiv.

Jag placerade mig ”rätt”

Ur mitt perspektiv

Ropade till mig bollen.

”Passa mig!”

Men det var som att jag plötslig blev en spökspelare.

Ingen ville bredda spelet.

Snäva anfall.

Inget djup.

Passningarna framåt uteblev, uppspelet liknande pingis i sidled.

Pingis om barnen och ungdomarnas uppförande

… ur de väluppfostrade barnens perspektiv.

Ur det väluppfostrade samhällets perspektiv.

Ur de väluppfostrade föräldrarnas perspektiv.

Just så.

Väluppfostrade barn

Icke uppfostrade ungar.

Jag befann mig springa vid sidan av ett samtal där en skev och förenklad kategorisering fick breda ut sig.

Jag valde att tystna.

Trots min kondition i detta ämne.

Trots att jag vet att jag kan springa hur länge som helst för dessa ”ouppfostrade” barn.

Jag valde att byta av.

Sätta mig på bänken ett tag.

Samla mig.

Försöka förstå.

Se om jag kan återgå in i samtalet

In i matchen.

Om det fanns en väg in på den planhalva där jag vill vara.

Intog en åskådarplats.

”Kom igen nu gubbar!”

Människor tycks gilla att prata om människor.

Det konstaterade jag.

Det är spännande och intressant.

Engagemanget gick inte att ta miste på.

”Bra kämpat!”

I övrigt blev jag bara allt mer förvirrad ju längre samtalet gick.

Jag försökte kartlägga spelförståelsen.

Ringa in.

Hitta en röd tråd.

Pratar människor om andras ungar för att det finns ett intresse av att se en större bild, ett vidare perspektiv?

Eller pratar de om andras ungar av motsatt anledning?

Att inget intresse finns?

Är perspektiven låsta?

Svaren redan spikade.

Facit.

” Det är inte klokt”

” Vad sysslar egentligen föräldrarna med?”

”Domarn dömer som han vill….”

Ligger svaren på bordet från start?

Redan när matchen blåser igång?

Pratar de om ”andras ungar” för att det är skönt att bli påmind om att de ouppfostrade ungarna inte är deras egna barn?

Är det är något avlastande i det?

Som att skylla på domaren.

Jag behövde svaret på den frågan.

Jag behöver svaret!

”Berätta skillnaden på era barn och andras ungar? Jag vill verkligen höra hur ni ser på den skillnaden!”

Dålig stämning.

Klumpig entré in på spelplanen igen.

Att sitta tyst och hämta andan gjorde gott för mig.

Mindre gott för samtal med färdigskrivna slut.

Korpfotboll runt ett köksbord.

Svaren på mina frågor blev grumliga.

Obekvämt.

Och det var plötsligt bara hos oss som det lyser.

Och det är ju en dag imorgon också.

”Vi tackar domaren och motståndaren för en god match.”

Nästa samtal placeras jag troligen på avbytarbänken redan från start.

Eller så blir jag inte uttagen alls.

Alla får nog inte vara med.

Bara de som uppför sig.

Hårdare tag för en mjukare vardag?

Jag får helt enkelt inte ihop det

Ordning och uppförande

Betyg på det?

Kontroll och piska

Vem håller i pekpinnen?

Förbud och förbjud.

Punkt efter det?

Hårdare tag för en mjukare vardag

Som om ”Skärp dig- pedagogiken ” skulle klara av ett omöjligt uppdrag?

Att få alla in i ramen

Alla skall såklart få möjlighet att vara med.

Fint.

Det låter ju fint.

Är det verkligen, verkligen sant?

Nåväl, alla som passar in får vara med åtminstone.

De som kan skärpa sig.

(Eftersom skärpa sig är något man väljer ?)

De som verkligen vill något med sitt liv.

( Eftersom livet handlar om att vara lydig?)

De som verkligen vill kämpa.

( Eftersom alla kan kämpa om de verkligen vill?)

De som har bromsar som går att lita på.

( Eftersom alla har bromsar som hindrar impulser?)

Som om ”Skärp dig – pedagogiken” skulle göra vardagen mjukare i skolans vardag?

Nej, jag får verkligen inte ihop det.

Avleda.

Förlåt mig

Jag förstod dig visst inte riktigt

Förlåt mig.

Du har helt rätt.

Jag äger inte makten att bestämma över dig.

Jag är inte din vakt.

Förlåt mig.

Jag gick på tok för fort fram.

Jag bländades av solen.

För nöjd med Min plan.

Bråttom.

Bråttom.

Förlåt mig.

Du var inte alls beredd.

Du hann inte med.

Jag stämde inte av.

Förlåt mig.

Förlåt mig.

Vi backar bandet.

Vi gör om.

Eller inte?

Kanske gör vi ingenting.

Just nu.

Inget alls.

Låt oss prata om det du gillar.

Inget annat.

Orkar du det?

Bara det.

Berätta!

Är du varm?

Jag har något kallt att dricka.

Det bästa.

Kolsyrat guld.

Så mycket värd är du nu.

Värt varenda karat.

Så mycket värt är det.

Förlåt mig.

Nu hör jag Dig.

Vad sa du egentligen?

Vad ville du säga?

Vad var det du ville ha mer av?

Mindre av?

Du sa något.

På ett sätt som kostade dig din egen kontroll.

Jag är så ledsen för det.

Förlåt, förlåt, förlåt.

Förlåt mig.

Hur man förlorar barn

Vi tolererar inte ditt beteende

Inte ens här

Du passar inte in

Det är därför du är här

Du passar inte in.

Inte som du är nu

Du behöver fixas

Så fixa dig

Kom ihåg det

Tänk på det

Du lämnas ensam nu

Avskild

Av just den anledningen

Att tänka på just det

Tänk på hur fel det blev

Hur fel du gjorde

Hur fel du är

Tänk på det

Och tänk på hur andra ser på dig

Tänk på att du släpades iväg mot din vilja

Tänk på hur dumt det såg ut

Känn efter

Tänk på hur det såg ut

Är det så du vill ha det?

Tänk på hur det kändes

Tänk på det

Ditt beteende är oacceptabelt

Delar av dig är helt fel

Fixa dig

Du har ingen egen fil genom livet

Du har inga egna regler

Här uppför man sig

Här skärper man sig

Så tänk på det

Tänk på det

Och sedan skall du sova

Tänk på hur många som är besvikna på dig nu

Smit inte undan

Ta till dig det

Bryr du dig inte om andra?

Tänk på det

Sov nu

Imorgon är en ny dag

Tänk på det