Blogg

När inget motstånd finns

Utan motstånd gentemot förhållningssättet

finns det gott om luft att andas

I en personalgrupp, utan motstånd, pratar man med varandra utifrån ungdomarnas perspektiv.

Varma människor arbetar här

I en sådan personalgrupp finns lång erfarenhet av att arbeta utifrån Lågaffektivt Bemötande och Tydliggörande Pedagogik

Hantera – Utvärdera – Förändra

En sådan personalgrupp består av ambassadörer för ungdomarnas rätt

Rätten att få vara den man är

Rätt att få bli den man vill.

Inte en enda gång pratar en sådan personalgrupp i termer om att de som personal inte längre skulle få ställa krav eller visa vägen i vardagen

Här pratar man mycket om just vardagen

Om utveckling, pedagogiken, stödet, begripligheten, stressen ,strategierna

Om livet

Som att prata om musik

Text och musik

Skriven av människor

Om människor

För människor

Det sättet att prata om vardagen

Den öppenheten

Den personalgruppen består av varma, empatiska människor med lång erfarenhet av att stötta ungdomar med explosiva uttryck

Personal som är väl förberedda och trygga i hanteringen av utmanande situationer

Trygga i att de har sina Lågaffektiva verktyg.

Personal som är bra på att andas

Hantera

Sedan utvärdera

Först därefter förändra

Kanske är det därför inget motstånd finns i en sådan personalgrupp?

För att de är lätt att andas här?

Eller är det just därför?

Utan motstånd är det lättare att andas.

Inte en enda gång pratar denna personalen i termerna om att ungdomarna kan om de vill.

De vet att ungdomarna vill

Men att de inte just då kan

De vet att de ofta är den egna personalgruppens förmåga som avspeglas i ungdomarnas vardagliga funktion

De vet att deras dagliga stöd gör skillnad

Pedagogiken, strukturen, förberedelserna

De vet att de som personal ibland måste sopa banan framför klotet

De är helt ok med det

Ofta sopar de på grund av något de själva missat i vardagen

Ett missförstånd eller för höga förväntningar

De tänker att de är därför de är här

För att sopa i de stunder som det tar stopp

När det behövs

Tills det inte längre tar stopp

Det behövs inte mer än så

Det behövs ju inte när det flyter

Man behöver inte sopa banan när stödet anpassats rätt

När krav inte övervinner förmågan glider vardagen bra ändå

Det måste inte gå snabbt

Det får ta lite tid

När förutsättningarna ökar

Då finns förmågan

I en sådan personalgrupp är personalen inte rädda för att de skämmer bort ungdomarna genom att underlätta vardagen , sopa ibland

De har en plan

De har mål

De litar till sin egen förmåga

De vet att ungdomarna vill om de kan

De tänker att det rimligtvis är därför de som personal är här

För att skapa en vardag där ungdomarna kan

För att få dem att vilja och kunna

Det empatiska synsättet är luften i en sådan personalgrupp

Jag tänker att det är anledningen till att de vill arbeta här.

För att det finns gott om sådan luft att andas.

Att ge bort hela handen

Att möta barn och ungdomar som befinner sig i kris är tufft

Att möta barn och ungdomars ilska, frustration och oro över sin situation väcker känslor hos oss i omgivningen

Vi kan känna oss hotade

Faktiska hot

Verbala

Fysiska hot

Ibland hotade av en känsla

Empati

Empati är känslan som väcks när vi möter ungdomar vars liv kraschat.

Tyvärr tycks allt för många trycka undan den känslan

Som om empati är ett hot mot det professionella uppdraget?

Som om ”professionell” är att tvingas skapa ”distans” till känslan av empati

Ju tuffare klimat bland ungdomarna, ju hårdare attityd personalen möter från ungdomarna desto mer trycks empatin undan.

Så skapas kulturer där konsekvent innebär konsekvenser.

Så skapas kulturer där tydlighet innebär att vara bestämd

där struktur innebär att kunna följa regler

där man som personal tänker att genom att ge lillfingret till ungdomarna riskerar man att ge bort hela sin hand

Och ge bort hela sin hand är inget någon vill göra.

Så i en sådan kultur ger man inte efter

I den kulturen står man fast vid krav och förväntningar på ungdomarna.

No matter what.

För ingen vill bli av med hela sin hand.

I en sådan kultur säger man nej till ungdomarna för att visa vem som bestämmer.

I den kulturen tar man en konflikt för en keps och luva.

I den kulturen ”tar man ett utbrott” om en ungdom vill ha extra smörgås på kvällen.

För ingen vill bli av med sin hand

Och ingen här är rädd för konflikter

I dessa kulturer är det tydligt vad som förväntas av personalen ;

Ge inte lillfingret

Peka hellre med hela handen

Peka på problemet

Peka på ungdomen

Hjälp inte för mycket

Känn inte för mycket

Tycka synd om är farligt

Känn inte alls

Följ regler

Stå på dig

Låt dig inte luras

Var på din vakt

Var vakt

Håll ställningarna

Backa inte

Ge dig aldrig

Vik inte en tum

De här ungdomarna behöver gränser

Så sätt gränser

Var gränsen

Stå kvar

Håll ut

Håll i

Lägg ner

För ingen vill bli av med hela handen.

Hur skulle det se ut?

Vad glömmer kloka Magister Uggla?

Det är en självklarhet

Bilden förstärker det vi alla vet.
Att barn och ungdomar har olika förutsättningar 
Det vet vi
Att miljön påverkar
Det vet vi
Att inlärning sker i olika takt
Det vet vi
Att vissa lär snabbt
Andra behöver mer tid
Att någon behöver extra mycket beröm för att orka
Någon behöver en person vid sin sida
En annan behöver många pauser
Någon behöver bilder och mycket färg
Några behöver kluriga, svårare uppgifter för att inte tappa motivationen 
De flesta barn och ungdomar vet redan vad de kan, att de kan.
Då kan vi bara bekräfta och utveckla vidare.
Då går det i rätt riktning 
Såklart
Att kunna saker, att lyckas ofta 
Det känns bra
Vi vet allt detta om barn och ungdomar 
Men att barn och ungdomar hanterar stress och press på olika vis tycks vi ibland glömma bort?
Att det ofta behövs olika stöd, skräddarsytt stöd för att undvika att hamna i konflikter.
Det glömmer vi.
Att vissa barn och ungdomar behöver individanpassat stöd för att lugna sig själv när affekten stiger.

Att när något inte fungerar.

Är det något som inte fungerar bra.

De barn och ungdomar som inte hamnar i konflikt ofta vet nog hur man undviker konflikter.
De har troligen inte ens behövt träna på det. Den förmågan bara finns där
Följsamt. Enkelt.
De barnen och ungdomarna som ofta hamnar i konflikt vet nog inte hur man undviker konflikter.
De har troligen tränat.
Men inte lyckats.
Fått tillrättavisningar 
Skäll
Konsekvenser 
Fått säga förlåt till omgivningen.
Många gånger.
Men ändå blir det inte bra.
Lågaffektivt Bemötande innehåller en rad av strategier och metoder. 
Redo att provas, anpassas och vara kreativa kring. 
Det innebär inte att vi slutar vara pedagoger.
Etiken och människosynen präglas av ett starkt fokus på varje individs förmågor och funktion. 
Vi undviker helt enkelt att vara en Magister Uggla även när det gäller bemötande.

Förgyll en dyster barndom

Astrid Lindgren, en av vår tids mest uppmärksammade barnboksförfattare. En människa som skapade berättelser om barn för barn. Ur barnens perspektiv gjorde Astrid omöjligheter till möjligheter.

Jag tillhör den generationen som vuxit upp med karaktärerna Pippi, Emil, Karlsson på Taket mfl. Många barn , som likt mig, växte upp på 70-80 talet hittade sin egen favorit bland raden av personligheter.

Med kittlande självklarhet berättar Astrid om den inre urkraft som ryms i barndomens självklara värld. En självklar värld där gränsen mellan drömmar och verklighet inte skall vara möjligt att urskilja.

Jag älskade just det.

Jag fick som liten höra att jag var en drömmare. Idag vet jag att drömmandet och fantasins möjligheter var en livsviktig plats för mig. Det visste jag inte då. Men jag tilläts vara där. Jag styrdes inte bort från min värld.

Jag tilläts ha kontroll över det jag kunde ha kontroll över. Det räddade mig.

Jag är övertygad om att vi räddar barn genom att tillåta en barndom. För barn.

I det dagliga arbetet med placerade barn och ungdomar får vi aldrig glömma bort det faktum att barndomen pågår, här och nu.

Barn har bara en barndom.

Vi får aldrig glömma bort verkliga värden, instinktiva värden som vi inte skapar åt barnen utan som kommer inifrån barnet själv.

Barndomens element.

Nyfikenheten, ombytligheten, leken, sökandet , skratten, busen.

Fantasin.

Fantasins magiska kraft. Den egna världen som läker och inger hopp.

Drömmar om det ouppnåeliga.

Drömmar om att de en dag kan bli uppnåeliga.

Drömmar kan omformuleras till mål. Absolut.

Risken är att när vi omformulerar drömmar till mål så gör vi det med fokus på vuxenblivande. Som om barnets inre värld, fantasin och drömmarna kan sorteras upp i uppnåeliga eller ouppnåeliga mål. Som om vi är rädda för drömmar som är för abstrakta.

När vi omformulerar drömmar till mål

får vi inte sila bort och bena ut så att endast uppnåeliga mål genomsyrar vardagen. Vi får inte styra vardagen bort från drömmarna. Vardagen blir grå då. Dyster.

Det är inte rimligt att ett barn skall kunna förhålla sig till en och samma planering dag ut och dag in. En dagsplanering som bygger på mål, ofta satta på områden som barnet inte alls känner intresse kring. Åtminstone inte dagligen. Inga barn fungerar så.

Genomförandeplanerna är till för att säkra innehållet i insatsen.

Det är bra!

Planen måste vara följsam för att inte kollidera med de dagliga målen som barnet skapar inom sig själv.

Mål som varierar från från dag till dag. Ibland från timme till timme.

Finns den följsamheten i

genomförandeplanerna? Finns det utrymme i vardagen även för dem?

Svaret blir ofta nej.

Det blir för abstrakt i dokumentationen. Svårt att säkra ur ett professionellt perspektiv.

Så vi säkrar det som är enklare att säkra och följa. Insatsen. Måluppfyllelse i relation till uppdraget. Måluppfyllelse tenderar då att bli ett mål i sig.

Det som är svårt att säkra hamnar i skymundan. Barndomens element.

De dagliga kraven på barnet, måluppfyllelsen sparrar mot barndomens ombytlighet.

Krav på färdigheter innebär träning inför det som väntar. Meningen med livet utifrån ett livslångt perspektiv. En insats.

Att få ett bra liv. Sedan.

Det är bra. Men livet är inte tänkt att vara ett träningsläger för att vara bra tränad senare.

Barnets mening i livet måste hinnas med dagligen. Det kan vi inte skjuta på framtiden.

För det finns inget sedan för just barndomen.

Det kräver följsamhet att följa barnets värld och samtidigt guida och stötta i det som barnet behöver hjälp med.

Det krävs många Astrid för att förgylla en dyster barndom.

Många Astrid som gillar tanken på att vardagens ram inte är fyrkantig. Många Astrid som gillar tanken på att målet med vår insats inte är att skapa en vardag där barnet befinner sig inuti en ram utan snarare en vardag där barnet är uppslukad av livet.

Många Astrid som tar barnets perspektiv.

Många Astrid som vågar säga ”Hyss är ingenting man gör. Di bare blir”

Livet är ramen.

Ramen kan inte vara livet.

Låt oss inte skapa en dyster barndom

Barn är Barn

Alla barn behöver kärlek.

Våra barn.

Andras ungar.

Barn som bor med sina föräldrar.

Barn som inte bor med sina föräldrar.

Barn vars barndom kantas av vård och behandling.

Barn är barn.

Följsamhet

Jag får ofta frågan – hur kan du vara så övertygad om att Lågaffektivt Bemötande verkligen fungerar för alla?
Jag tror på följsamheten blir ofta mitt svar.

Jag är övertygad om att följsamhet fungerar i mötet med alla människor.

Följsamheten avspeglas i vårt sätt  att lyssna, vårt sätt att prata med och vårt sätt att svara människor som befinner sig i hög stress.

Genom att se på utmanande situationer som en rörelse så blir det ett konkret sätt att tänka. Skall jag följa eller stoppa denna rörelse?


” Aha, ok….”

”Ja… jag tror att jag förstår dig”

” Hmm …. ge mig en kort stund ” 


Hur följsam är du?


Simma lugnt under olika omständigheter

Det är en konst att lära sig simma. Men när man väl har ”knäckt koden” och har hittat sin teknik så glömmer man aldrig bort hur man gör. Men man behöver träna för att bibehålla orken, uthålligheten och finessen.

Att kunna simma är en sak. Alltså att veta hur man gör.

Att orka simma långt är en annan sak. Att simma under olika förhållanden ytterligare en sak. Ibland känns det omöjligt. Ibland vill man bara inte.

Uthållighet och kondition är en färskvara. Underhåller vi behåller vi. Annars tappar vi snabbt orken när den som mest behövs

Om målet är att kunna simma långt måste vi träna. Om målet är att simma under olika förhållanden så måste vi träna på just det,

Att simma långt, under olika förhållanden och samtidigt simma lugnt är ibland en utmaning. Ibland är det för kallt i vattnet, ibland är det för mycket vågor. 

Ibland känns det allt annat än bra men de lugna simtagen på ytan gör att det går ändå. Andas. Slappna av. Hitta tillbaka till tekniken. Det är ofta precis vad som krävs när orken tryter.

Så är det nog för änderna. De ser lugna ut ovan ytan. Under ytan är det ibland allt annat än lugnt. Där paddlar fötterna för fullt. Det är deras förutsättning för att ta sig framåt och att inte välta.

I Lågaffektivt bemötande pratar vi ofta om att vi behöver försöka se lugna ut, som en del av strategierna för att stötta individen som är stressad. Vi säger inte till varandra att vi skall vara lugna. Det kan ingen av oss lova att alltid vara. Men vi kan träna oss på att se lugn ut. Träna på att simma lugnt även när förhållandena är som allra tuffast.

Eller kanske allra mest just då.

Att se lugn ut smittar ofta med lugn. Och det är det vi vill.

Och ju oftare vi får det att fungera desto mer vill göra det igen.

Smitta andra med vårt lugn!