Jennie Linde

Stark skärpa

på att

fixa till

En slags dimsyn

En grumlig syn

på barnet

En omedveten 

Oftast 

Men det går att putsa glaset 

så att vi ser

allt

Ser barnet

Putsa

Ser vi klart nu?

Gör vi alla det?

Putsa

Ser vi allt bra hos barnet?

Vad händer med våra egna 

perspektiv 

när vi stannar upp

i samtal likt dessa?

Putsa

Vad händer med vår syn på barnet?

Vi som möter placerade barn

måste putsa glaset på våra glasögon 

ofta.

Putsa för att inte drabbas av dimsyn

med selektiv skärpa på brister

Hur kan vi garantera att det inte blir så?

Hur följer vi upp det?

Putsa samtalen.

Börja där.

Vad vill vi se?

Hur mår barnet?

Hur glad är barnet?

Ler barnet ens?

När?

Uppmärksammar alla det?

Är det ett mål vi alla har?

Förstår vi varför det är så viktigt?

Om inte 

Varför inte?

Vad säger det om oss?

Putsa

Barndomen pågår ju

nu

Och minnen av nu

bor i barnet hela livet.

Vi vet inte vilka som lagrats

Och lagras

Vi kan inte påverka det

Men vi kan påverka vår syn

på barnen

nu, idag och imorgon …

Vi kan påverka vår syn på

vårt eget ansvar

för

minnen av denna dagen

Vad vill just jag skicka med?

Vad händer med vårt perspektiv när vi

pratar så?

Visst finns det mer än

antingen

eller

då?

Visst finns det mer än

antingen allvar

eller bara lek?

Visst finns både nu

och ett sen ?

Och allt där emellan?

Vi som möter placerade barn

måste putsa glaset på våra glasögon

ofta

Ser vi framsteg?

Vilka framsteg vill vi se?

Vilka framsteg är viktigast?

Vilka värderar vi högst?

Är tillit till oss vuxna inte ett väldigt

viktigt framsteg?

Vad händer med våra perspektiv 

när vi stannar upp och pratar så? 

Vad händer med vår syn på oss 

i relation till barnen?

Visst breddar vi bilden lite då?

Visst blir det självklart att vuxna 

ansvarar då? 

Visst ansvarar vi för trygghet

och ramar?

Vi säger ”stopp, stopp, stopp”

och ”inte åt det hållet”

Vi säger ”kom igen”

och ”hitåt”

Vi säger ”du är viktig” så

Vi har ansvar för det

Vi har ansvar för stunder.

Vilka stunder är viktigare 

än stunder av det hoppet?

Hopp, hopp, hopp

om det som komma skall

En ogrumlig syn på livet