Jennie Linde

När vi ser personen, då börjar vi på

något riktigt viktigt.

När vi hör personen, då skapar vi möjlighet

till förändring på riktigt.

Vi behöver inte gilla allt personen gör

inte hålla med om allt personer säger.

Vi behöver inte gilla alla

sätt

som personen uttrycker sig på

men vi behöver gilla

att

personen uttrycker sig

Vi behöver gilla att lyssna till det som betyder

för personen själv.

Och gilla det mänskliga behovet av

och önskan om att få uttrycka sig.

Det behöver vi gilla.

Och acceptera.

Vi behöver acceptera en hel del

för att acceptera personen 100% och

fullt ut.

Alltså oavsett och ändå.

Vi behöver det för att acceptera

vårt uppdrag 100% och fullt ut.

För det handlar inte om oss.

Även om vi är viktiga.

Vi kan påverka.

Det är viktigt.

Vi ska skapa förutsägbara planer

för hur vi skonar relationen

och skapar en trygg miljö

för oss alla

Vi skall ha det tryggt på jobbet.

Och personen skall ha det tryggt hemma.

Det skall vi påverka.

För det är en del av jobbet.

Och det är vi som är på jobb.

Personen är hemma.

Hos sig.

Inte hos dig.

Inte hos mig.

Så det är inte våra behov

som definierar vad som är bra eller inte.

Inte heller hur vi själva har det hemma.

Rätt eller fel gör vi bäst i att inte fastna i.

Rimligt eller orimligt likaså.

Vi behöver inte gilla allt som sker.

Vi behöver bara gilla uppdraget.

Vi behöver gilla pedagogiken.

Vi behöver gilla att bemöta varje person

med tveklös värme.

Oavsett. Eller precis därför att.

Vi behöver gilla det

extra mycket när det känns

extra tufft att göra så

Vi behöver det extra mycket

när vi kommer på oss själva med att känna oss

trötta på

besvikna på,

eller maktlösa inför allt vi inte kan påverka.

Då behöver vi det.

Allt vi

kan

påverka.

Påverka det vi gör.

Gilla det vi gör.

Och gilla mycket hos personen.

Det går.

Jag är övertygad om det.

För när vi väljer att se personen

och verkligen ser personen

och när vi väljer att höra personen

och verkligen hör personen

då kommer väldigt mycket att falla på plats.

Då ser vi människan i människan.

Och på väldigt korta, små stunder

på bara minuter

sker stora saker då.

Och alla ni som har jobbat ett tag

vet vad jag pratar om nu.

Det är den där cirkeln, ni vet,

som snurrar igång

den som på riktigt känns bra ju.

Det är då vi känner det mänskliga i mötet.

Och det mänskliga känns bra.