Att ge bort hela handen

Att möta barn och ungdomar som befinner sig i kris är tufft

Att möta barn och ungdomars ilska, frustration och oro över sin situation väcker känslor hos oss i omgivningen

Vi kan känna oss hotade

Faktiska hot

Verbala

Fysiska hot

Ibland hotade av en känsla

Empati

Empati är känslan som väcks när vi möter ungdomar vars liv kraschat.

Tyvärr tycks allt för många trycka undan den känslan

Som om empati är ett hot mot det professionella uppdraget?

Som om ”professionell” är att tvingas skapa ”distans” till känslan av empati

Ju tuffare klimat bland ungdomarna, ju hårdare attityd personalen möter från ungdomarna desto mer trycks empatin undan.

Så skapas kulturer där konsekvent innebär konsekvenser.

Så skapas kulturer där tydlighet innebär att vara bestämd

där struktur innebär att kunna följa regler

där man som personal tänker att genom att ge lillfingret till ungdomarna riskerar man att ge bort hela sin hand

Och ge bort hela sin hand är inget någon vill göra.

Så i en sådan kultur ger man inte efter

I den kulturen står man fast vid krav och förväntningar på ungdomarna.

No matter what.

För ingen vill bli av med hela sin hand.

I en sådan kultur säger man nej till ungdomarna för att visa vem som bestämmer.

I den kulturen tar man en konflikt för en keps och luva.

I den kulturen ”tar man ett utbrott” om en ungdom vill ha extra smörgås på kvällen.

För ingen vill bli av med sin hand

Och ingen här är rädd för konflikter

I dessa kulturer är det tydligt vad som förväntas av personalen ;

Ge inte lillfingret

Peka hellre med hela handen

Peka på problemet

Peka på ungdomen

Hjälp inte för mycket

Känn inte för mycket

Tycka synd om är farligt

Känn inte alls

Följ regler

Stå på dig

Låt dig inte luras

Var på din vakt

Var vakt

Håll ställningarna

Backa inte

Ge dig aldrig

Vik inte en tum

De här ungdomarna behöver gränser

Så sätt gränser

Var gränsen

Stå kvar

Håll ut

Håll i

Lägg ner

För ingen vill bli av med hela handen.

Hur skulle det se ut?