om vikten av att vi som skall stötta, kan sätta oss in i en annan människas situation.
Vikten av att vi som skall ge stöd i vardagen, bestämmer oss för att försöka förstå det där som inte syns på utsidan
Många flickor/kvinnor med Adhd missförstås, dag ut och dag in

Hon sitter inte i er båt
Och ni sitter inte i hennes
Hon har inte tid att göra det
Hon har en annan känsla för tid än ni
Hon kan inte ro
Och segla vet hon ingenting om
Det krävs medvind, inte motvind, för att segla
Medvind vet hon ingenting om
Hon flaxar och flyger inombords
hela tiden.
Känslostormar
Det är utmattande
utmattande att inte kunna ro
Att inte finna ro
Det krävs åror för att kunna ro
Det har inte hon
En ständig påminnelse, varje dag
påminner om motsatsen
Rastlösheten.
Fienden som vägrar låta henne vila.
Som gör att hon aldrig hinner få upp seglen.
Rastlösheten trasslar ihop vardagen
och seglen
Blir till en härva
Alla andra tycks ha ett system
för att det inte skall hända
Hennes system är kaos
hon ser hur ni gör.
Men hon får inte till det.
Flaxar för livet
På insidan
Kämpar för att inte falla mot marken.
Det är utmattande att aldrig vila
Aldrig ro eller segla
Det är utmattande att aldrig hinna tänka klart tankarna
trots att man tänker mer än de flesta andra.
Det är utmattande att aldrig hinna
trots att man är snabbare än de flesta andra.
Att försöka om och om igen
Att känna sig dum i huvudet.
Det är utmattande
Det är utmattande att ständigt påminnas om den där båten som man förväntas vara i.
Så förstå..
Hon kan inte sitta i er båt
Hon känner sig bara dålig då.
Stötta hennes sätt att ta sig fram
Men lås inte fast hennes
Hon tar sig fram
Men inte i er båt