Slappna av!

När det Lågaffektiva förhållningssättet ifrågasätts så är det ofta av människor som inte praktiserar det.

Åtminstone inte fullt ut.

Det lågaffektiva förhållningssättet innebär inte att vuxna inte har gränser i relationen till barn.

Så slappna av!

Vi har gränser

Vi sätter ner foten.

Lugnare än en del kanske

men inte mindre tydligt

Vi sätter däremot inte ner foten

utifrån en stark känsla

Det är vårt pedagogiska beslut.

Ett val vi gjort.

Och vi sätter inte heller ner foten hårdare för att en ordningsregel sitter på väggen

Där tänker vi kanske olika?

Vi litar på att de regler som finns

är ett mål att sträva mot

dagligen

Inte en lösning i sig

För riktigt så enkelt är det ju faktiskt inte.

Och om en del barn inte lever upp till reglerna

kommer inte hårdare tag göra skillnad

där blir rimligheten

och tilltron till kraften av regler avgörande

förväntningarna

Gränser ingår i relationen mellan

professionella och barnen

En mycket väl förankrad Lågaffektiv tanke skulle jag säga.

Såklart.

Precis lika självklar som gränsen mellan det personliga tyckandet och det professionella tänkandet.

Det är också en gränsdragning.

Den gränsen, att vara överens om den gränsen, kräver nästan mer av en personalgrupp.

Och det behöver vi ha en plan för

att hantera.

Annars kan det vara just den oenigheten

den oredan

som barnen får skulden för

Så det behöver redas ut först av allt.

En stående punkt på agendan.

Vi sätter alltså också ner foten.

men försäkrar oss

om att vi står på rätt plats

när vi gör det

försäkrar oss om att vi är på rätt plats

av rätt anledning

Det är ett bra sätt att skapa studiero

och trygghet

För det inte särskilt tryggt att se vuxna

lyfta runt på barn

Och det leder inte till förändring

Vi skyddar barn från att skada varandra

och gör allt vi kan för att förhindra det.

Det ingår i vårt uppdrag.

Såklart.

Och vi står stadigt på fötterna

för att försäkra oss om att vi själva håller oss inom ramen för uppdraget

det är direkt avgörande

Vi måste själva hålla oss innanför gränserna

om vi vill att barnen skall stanna kvar

innanför

Vi arbetar aktivt med att utvärdera

vår egen del

i de fall där det blir rörigt

Om det blir rörigt

Det finns inget likhetstecken mellan Lågaffektivt bemötande och rörigt

Tvärtom

väldigt många upplever motsatsen

det är själva grundtanken med förhållningssättet

och det är såklart väldigt motiverande

Tycker vi.

Vi som praktiserar förhållningssättet har hur många goda exempel som helst att berätta om

Bara att fråga! Vi berättar gärna.

Och det är tryggt att påminna sig om

det som fungerar

när det är som tuffast

För vi är helt överens med er

det är tufft när det inte fungerar enligt plan

Det är en bra sak att bekräfta barnen i

det behöver inte hållas hemligt

Det är tufft när det inte fungerar.

När något inte fungerar bra är det något som är fel.

De flesta barn vill resonera om vad de själva kan påverka och förändra

Och de flesta vill svara på frågan

”Vad kan jag göra för att hjälpa dig?”

Men då måste frågan ställas.

Barnets ansvar

Mitt ansvar som professionell

Jämlikt kan vi inte fördela ansvaret

Så det strävar vi inte efter

Barnen skall inte vara vuxna.

Som vi

Vi är dessutom professionella.

Professionella som förväntas skapa förutsättningar för utveckling

och inlärning

Och vi tror inte att en piska är förutsättningen som saknas

och inte att det är vad som krävs

De barn som inte uppför sig

kommer inte uppföra sig

under hög stress

inte för att pressen ökar

Ganska självklart egentligen.

Så slappna av!

Det tufft att hantera en del situationer

En del barn

Svårt att förstå dem

Och vi lyckas inte alltid med det

då ber vi om hjälp.

Vi kräver inte att barnen löser det vi själva inte klarar.

Det verkar riktigt dumt att tro att det skulle fungera?

Och här kanske perspektiven skiljer
oss åt?

Det behöver vi fundera över.