
Samtal som landar i vad man inte får
längre
återkommande
i olika sammanhang
på olika platser
för mig helt obegripligt
fokus
fokus på vad man inte får
längre?
fokus på vad man inte vågar göra
längre?
Som att någonting hotas när barns rättigheter lagstadgas?
Vad?
Hotas vi av barns växande utrymme?
Är barns likvärdighet med oss
vuxna ett hot?
Återkommande samtal om på vad man
tycker och tänker
Men det räcker inte
längre
En blind som leder en blind
räcker inte
Det som krävs är ansvar för
riktningen
en riktning som öppnar ögonen
så att de inte blir lika lätt att hålla dem stängda
längre
Och oron över vart vi är på väg?
Det är obegripligt
för mig
jag försöker förstå
försöker tänka att ni som oroar er
kanske vill tänka om
men inte kan?
Aningen mer begripligt
om jag tänker ”rädd” för nytt
(och inte ”kall” inför barnen)
om ert fokus på er själva
Rädsla
för att känna
för dem ni arbetar med
förstå
dem
Rädsla inför volten ni måste göra
inför er kullerbytta
Rädsla för att tänka om
och vad det innebär
Aningen mer begripligt då
om jag försöker förstå det så
om jag tänker
”lågkonjunktur för empati”
att det var det som drabbade er
drabbade de placerade barnen
att empati haft lågt värde
i er miljö
att det varit säkrast så
att ni trott på annat
än empati
investerat i annat
under en period av kris
Om det är så det är
kan jag förstå er
aningen bättre
Och min vädjan är då
att lita på att ni kommer landa bra
en rejäl kullerbytta
en tankevolt
men ni landar bra
rätt
lita på det
tro på det
Konventionen om Barns bästa
handlar inte om mig
handlar inte om vad jag vill
och inte om vad jag tjänar på
Jag är obegriplig för er
om ni tror så
och ni blir för mig
likaså
Just där
måste vi börja
idag
om och om igen.
i olika samtal
på olika platser
obegripligt
att vi inte kommit längre.
Barnkonvention blir lag Januari 2020
Och vi måste alla fundera på vad vi vill
och varför vi vill eller inte vill
Barns bästa.