Sin sons krigare

Empati och samverkan
– vårt professionella ansvar

Mamman vände sig till personalen

bad dem berätta

direkt

bad dem berätta

om allt som inte fungerar

att inte dra ut på tiden

”Säg det bara”

Tittade upp

Trött.

Spände käkarna

Hon gjorde sig beredd

Sin sons krigare

Det är hon.

Beredd att ta till strid

Och det gör henne så trött.

Men svaret från personalen dröjde

Så brukar det inte vara.

Nytt ställe.

nya löften

som troligen inte kommer att hålla.

Den ovanliga tystnaden hinner

bli till en eld

i bröstet på henne

”Säg det bara”

Personalen häller upp vatten i hennes glas.

Det där känner hon igen.

” Fin kille du har”

Ja.

”Vi jobbar på att bli bättre på att förutse vad som stressar honom, hur tror du att han tycker att vi lyckas med det?”

?

” Har han visat dig något, sagt något, som vi behöver känna till?”

?

”Vi tror det är en enorm stress inom honom just nu”

”Det tror jag med… eller… jag vet att det är precis så” säger mamman

Tystnar sedan.

Väntar på meningen som inleds med , ”men….”

Hon sitter tyst.

Väntar.

Snart kommer väl allt?

” All personal jobbar hårt med att hitta tillfällen där han ler. Vi behöver dig och dina tips!”

?

” Vi tänker att han behöver ha roligt. Få saker gör så gott, mot just stress, som att hitta stunder att ha kul”

?

”Vi personal tränar oss också på att säga förlåt”

”Han verkar uppskatta det”

Tårarna rinner längs med mammans kind.

Personalen ser, sträcker fram en ask näsdukar

Fortsätter sedan;

”Vem vill förresten inte höra ett förlåt av den som stressar en?”

Ett leende.

Och mamman ler osäkert tillbaka.

Släpp bomben nu.

Så tänker hon

hennes vitnande knogar runt sin sköld vittnar om det.

” Vi måste tyvärr inse att vi personal är en del i det som stressar honom ibland..”

”Han utmanar vårt pedagogiska hantverk , helt klart ”

”Men det är inget fel i det, det klarar vi”

”Inget fel på honom”

”Han är inte en utmaning”

”Tro aldrig det”

Tystnad en stund.

Sedan;

”Ni har verkligen kämpat. Vi vet.

Er familj har kämpat.

och helt ärligt så undrar vi hur ni orkat?”

”Han behöver så mycket stöd

Han behöver bra pedagogik och ett bemötande som sänker hans stress

Vi som arbetar här

har ju tränat oss i det”

”Ingen familj klarar allt detta själv.”

Mammans ögon täcks av tårar.

Den klump av känslor som tryckts ner

under år

svider i hennes strupe.

Hon sväljer

Dricker en klunk vatten

Och hon väntar på meningen som började på ”Men…”

”Det tar tid att lära känna varandra, det är det vi fokuserar på nu”

”Vi jobbar på att hitta ett sätt att förstå vad som är viktigast för just honom”

”Vi jobbar på att han skall våga lita på att vi hjälper honom med det som är svårt”

”Vi hjälps åt nu. Vi och ni”

Tårarna gör ränder på mammans kinder

Mot dessa varma ord hade hon inget försvar

Deras ord drabbar

rakt in i hjärtat

och gör skillnad

direkt

De ser honom!

De ser Honom!

Det gör så obeskrivligt gott

för mamman

att äntligen få se

på honom

se sin älskade pojk

tillsammans med andra

lyssna på honom

tillsammans med andra

inte behöva försvara honom,

inte behöva förklara vad han känner

Att han känner.

En sköld faller mot golvet

Kvar sitter en mamma

Inte en krigare

En mamma som behöver

få vara mamma

Inte soldat

Och tårarna

blandas med skratt

Från att vara sin sons krigare – till att tillåtas vara bara mamma

Tack för förtroendet – alla krigare till föräldrar ⭐️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.