– vårt professionella ansvar
Mamman vände sig till personalen
bad dem berätta
direkt
bad dem berätta
om allt som inte fungerar
att inte dra ut på tiden
”Säg det bara”
Tittade upp
Trött.
Spände käkarna
Hon gjorde sig beredd
Sin sons krigare
Det är hon.
Beredd att ta till strid
Och det gör henne så trött.
Men svaret från personalen dröjde
Så brukar det inte vara.
Nytt ställe.
nya löften
som troligen inte kommer att hålla.
Den ovanliga tystnaden hinner
bli till en eld
i bröstet på henne
”Säg det bara”
Personalen häller upp vatten i hennes glas.
Det där känner hon igen.
” Fin kille du har”
Ja.
”Vi jobbar på att bli bättre på att förutse vad som stressar honom, hur tror du att han tycker att vi lyckas med det?”
?
” Har han visat dig något, sagt något, som vi behöver känna till?”
?
”Vi tror det är en enorm stress inom honom just nu”
”Det tror jag med… eller… jag vet att det är precis så” säger mamman
Tystnar sedan.
Väntar på meningen som inleds med , ”men….”
Hon sitter tyst.
Väntar.
Snart kommer väl allt?
” All personal jobbar hårt med att hitta tillfällen där han ler. Vi behöver dig och dina tips!”
?
” Vi tänker att han behöver ha roligt. Få saker gör så gott, mot just stress, som att hitta stunder att ha kul”
?
”Vi personal tränar oss också på att säga förlåt”
”Han verkar uppskatta det”
Tårarna rinner längs med mammans kind.
Personalen ser, sträcker fram en ask näsdukar
Fortsätter sedan;
”Vem vill förresten inte höra ett förlåt av den som stressar en?”
Ett leende.
Och mamman ler osäkert tillbaka.
Släpp bomben nu.
Så tänker hon
hennes vitnande knogar runt sin sköld vittnar om det.
” Vi måste tyvärr inse att vi personal är en del i det som stressar honom ibland..”
”Han utmanar vårt pedagogiska hantverk , helt klart ”
”Men det är inget fel i det, det klarar vi”
”Inget fel på honom”
”Han är inte en utmaning”
”Tro aldrig det”
Tystnad en stund.
Sedan;
”Ni har verkligen kämpat. Vi vet.
Er familj har kämpat.
och helt ärligt så undrar vi hur ni orkat?”
”Han behöver så mycket stöd
Han behöver bra pedagogik och ett bemötande som sänker hans stress
Vi som arbetar här
har ju tränat oss i det”
”Ingen familj klarar allt detta själv.”
Mammans ögon täcks av tårar.
Den klump av känslor som tryckts ner
under år
svider i hennes strupe.
Hon sväljer
Dricker en klunk vatten
Och hon väntar på meningen som började på ”Men…”
”Det tar tid att lära känna varandra, det är det vi fokuserar på nu”
”Vi jobbar på att hitta ett sätt att förstå vad som är viktigast för just honom”
”Vi jobbar på att han skall våga lita på att vi hjälper honom med det som är svårt”
”Vi hjälps åt nu. Vi och ni”
Tårarna gör ränder på mammans kinder
Mot dessa varma ord hade hon inget försvar
Deras ord drabbar
rakt in i hjärtat
och gör skillnad
direkt
De ser honom!
De ser Honom!
Det gör så obeskrivligt gott
för mamman
att äntligen få se
på honom
se sin älskade pojk
tillsammans med andra
lyssna på honom
tillsammans med andra
inte behöva försvara honom,
inte behöva förklara vad han känner
Att han känner.
En sköld faller mot golvet
Kvar sitter en mamma
Inte en krigare
En mamma som behöver
få vara mamma
Inte soldat
Och tårarna
blandas med skratt
Från att vara sin sons krigare – till att tillåtas vara bara mamma
Tack för förtroendet – alla krigare till föräldrar ⭐️
Jennie Linde 