Aldrig våld

Han såg sin pappa tappa kontrollen

Om och om igen

Och inget kunde han göra åt saken

Han drömde

om att snabbt bli stor

snabbt bli stark

Han drömde om

att kunna protestera

Markera.

Agera.

Men Aldrig mer våld

Det var så han tänkte

Det är sanningen.

Hon tänkte likadant.

När hon hörde sina föräldrar skrika

om nätterna

allt folk som kom och gick

Högljudda gräl

Tätt följt av tårar

Bortom kontroll

Och hon drömde om att snabbt bli vuxen

Få kontroll

Dra därifrån

Aldrig mer våld

Det var så hon tänkte

Det är hennes sanning.

En sanning de delar

en Ung kille

en Ung tjej

Aldrig våld

Aldrig, aldrig , aldrig

Lät så lätt

Rätt

…. innan hoppet slocknade

innan han inte orkade hålla ihop sig längre

innan det blev för mycket

att stå ut i

klara av på egen hand

innan allt blev fel

innan pressen inombords

blev övermäktig

innan livet kantrade

Innan en hård vardag

blev hårdare

För hoppet slocknar

när hjälp

villkoras

hoppet slocknar

när allt handlar

om hur man klarar krav

bedöms utifrån

hur bra man kan uppföra sig

Hoppet slocknar

när ledsenhet

tolkas som problemskapande beteende

av vuxna människor

när ledsenhet inte syns

om inga tårar fälls

Han tänker

Det finns kanske ingen annan väg för mig?

De tankarna har blivit hans sanning

Det finns kanske ingen mjukare värld för mig?

Det är så han tänker.

Så tänker hon också.

Och hon vaknar fortfarande upp och är rädd

Trots att hon inte längre bor kvar hemma

där allt började

Känner knävecken darra

kroppen minns det hon

inte vill prata om

hon gör visst det hon lovat att aldrig göra

använder våld

är utagerande

problemskapande

Hon hör vad de säger om henne

Förstår

Men inte fullt ut.

Önskar de förstod henne bättre.

Hon vill inte skapa problem.

Hon är bara så ledsen.

Och arg.

Hon ger upp bilden av sig

varje dag numer

ger upp bilden av att aldrig bli ”en sån som dom”

Hon ger upp

när personalen sätter sin gräns mot

hennes uttryck

hon svarar att hon inte bryr sig

när konsekvenser delas ut

hatar hon allt

inget annat

bara hat

Sin sanning

Hennes sanning

Och när de ber henne skärpa sig

då påminns hon om att

hon tydligen inte kan det

och att hon är precis som dom där

de hon lovade att aldrig bli som

Skammen dövar hon på sitt sätt

saknaden

av det hon alltid saknat

dövar hon

och alla svek mot sig själv

dövar hon

på sitt sätt

och hon bryr sig inte så mycket längre

det är lite lättare så

För honom är det precis likadant

han känner precis som hon

och de har båda misslyckats

med att undvika våld

misslyckats med att känna trygghet inom sig

de är ”de placerade barnen”

familjen var inte trygg nog

inte en bra miljö för barn

nu är de båda ansvariga

för arbetsmiljön

och allt tycks börja om igen

Fokus på att träna

på att inte hota eller använda våld när stressen stiger

träna på

att inte döva sin otrygghet på destruktiva sätt

det är därför de placerats

för att de inte kan annat än det

Placerade för att träna på

andra uttryck

trots att de fortfarande är allt för otryggt

för dem

på insidan

hårt

på utsidan

Han minns hur hans pappa tappade kontrollen

Om och om igen

Hans personal gör

typ detsamma

det är så han ser det

De verkar så

som att de tappar kontrollen

han väcker tydligen ilska

hos vuxna

kanske är han värd det

de hårdare tagen

de hårdare dagarna

det är så han ser det

Aldrig våld

gäller inte mig

Det är så han ser det

Hon tänker precis likadant

och när hon ber sin personal

att inte röra henne när hon är arg

gör hon det eftersom det inte självklart

att man låter bli

när det gäller henne

i hennes värld är det inte självklart

hennes uppväxt har kantats av

en just våld

övertramp mot hennes rättigheter

fysiska övertramp och fysisk kontroll

Hon tänker att det är livet

att det är så det är ..

så när hon ber personalen att inte röra henne när hon är orolig och arg

är det för att hon minns

hur skrämmande det är att tappa

kontrollen

och att behöva ge sig

för hon vet hur det blir

minns hur det var

Hon vet inte

än

att hon uttrycker en mänsklig rättighet

hon vet inte än

att hon inte är dömd till att behandlas så

Han vet inte heller det.

De har båda sett för lite av hur det skall vara.

Sett för lite av hur barn skall ha det.

Hört för mycket om sina skyldigheter

för lite om sina rättigheter

En ung kille

En ung tjej

som båda förstått att de själva måste ta

ansvar för sina liv

försvara sig själv

Ta ansvar

(för de som vuxna runt dem inte klarat)

otryggt att tänka så

otryggt med allt ansvar

tungt

på axlar som inte är vuxna

som inte borde bära på de vuxnas ansvar

svårt att slappna av med den tyngden på axlarna

Och det är svårt att få omgivningen att förstå

och tro på

vem de en gång ville vara

det är svårt att få omgivningen att förstå

att de tänkt

sedan de var små

Aldrig våld

Och när ingen tycks höra

Ingen verkar vilja se

Då knyter han sin hand

och hon knyter sin

för att ingen förstår

det är därför de är här

det är så de ser det

Så de känner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.